- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
529

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Drottning utan land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ämbetsmännen vid Kristinas hov. Om man, vad Monaldescos
heder beträffar, måste nöja sig med att konstatera dess
tvivelaktighet, kan man icke säga detsamma om Santinelli, ty
han var en liderlig och tjuvaktig lymmel av det sliskiga slag,
som endast Södern förmår framalstra. Han och hans broder
lära ha ådragit sig Kristinas uppmärksamhet genom poetisk
begåvning och färdighet i danskonsten.

Både Monaldesco och Santinelli åtnjöto drottningens
obegränsade förtroende såsom tjänare, men ingendera var,
såsom det har påståtts, hennes älskare. Om minsta tecken åt
det hållet förefunnits, så hade det säkert gått igen i de
redogörelser för alla tilldragelser i Kristinas liv denna tid, smått
och stort, som ständigt ingingo till Azzolino från en hans
förtrogne i Kristinas följe. Det kärleksmotiv, på vilket
Alexander Dumas byggt sin behandling av dramat i Fontainebleau,
har icke det minsta med faktiska förhållandet att skaffa.
Men vilken verkliga orsaken varit till Monaldescos avlivande
— vare sig detta nu skall betecknas som avrättning eller
mord — därom kan man ej fullt säkert yttra sig. Allt
tyder emellertid på att han, som var invigd i sin drottnings
neapolitanska planer, för snöd vinnings skull förrått dem
åt spanska regeringen, som icke bort få veta något om dem.

När Kristina kom hans trolöshet på spåren, berättade hon
för honom, att hon upptäckt förräderi, och lät honom leva
i den tron, att hon ansåg Santinelli vara förrädaren, en
övertygelse, som Monaldesco redan tidigare försökt bibringa
henne. Det är ett högt spel han i denna stund spelar. »Det
är alldeles klart», säger han till drottningen, »att Eders
Majestät blivit förrådd, och förrädaren måste antingen ha varit
den, som Eders Majestät nämnt, eller också måste det vara
jag själv. Från ett tredje håll kan förräderiet icke ha begåtts.
Eders Majestät skall snart få veta, vem av oss som är den
skyldige, och jag litar på, att Eders Majestät icke skall
förlåta brottslingen.»

»Vilket straff anser Ni den man förtjäna, som på detta
sätt bedrager mig?» frågar drottningen utan att med en min
förråda, över vem Monaldesco i själva verket kommer att
uttala domen.

»Eders Majestät bör icke visa honom någon barmhärtighet
utan genast döma honom till döden. Jag är fullt beredd att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free