Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl X Gustav - Ur Erik Dahlbergs dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medvetandet och började »tala i huvudyrslen». En hel dag och
två nätter red han »vilse i villande skogen, där varken
människa eller väg var att finna. Och», fortsätter han, »som fast[1]
allt mitt förstånd och minne mig var berövat, så kan jag mig
icke allt påminna utan det allena, att jag mina ögon icke
kunde opphålla av sömn, gjorde ej heller annat än sov på
hästen, så att jag både med huvudet och kroppen fastnade i
grenar och buskar. Ofta var jag på väg att falla av hästen,
efter jag hade släppt tygeln och hästen gick fort.[2] Så steg
jag ock otaligt många gånger av hästen och lade mig på bara
marken att sova. Men som sömnen icke var naturlig,
vaknade jag mycket ofta som förskräckt opp, och då var hästen
ofta ett långt stycke ifrån mig. Jag förmådde icke att gå så
långt att fånga honom — så matt var kroppen. Och så yrt
och tungt var huvudet, att jag icke kunde stå på föttren utan
måste krypa på alla fyra, till dess att jag kom till min häst.
Och största lyckan var, att det stackars kreaturet alltid stod
stilla och lät sig av mig godvilligt fånga, utan tvivel därför
att det märkte mitt ynkeliga tillstånd, eller snarare efter
Guds vilja. Eljest hade jag i villande skogen tvivelsutan
blivit fördärvad eller ock mördad, emedan skogarne voro fulla
av flyktige polniske bönder, som jämmerligen nederslogo de
svenske, var de dem kunde övermäktige bliva. Men Guds
hand bevarade mig synbarligen.»
Slutligen kom han till ett värdshus. Där stapplade han
utmattad in, kastade sig ned på en bänk och somnade genast.
»Men ungefär efter en timmes förlopp kom en person in,
som satte sig neder vid bordet och begärde av värden ett stop
öl för penningar. Och som jag honom frågade, vadan han
kom, och varest han var hemma, svarade han mig, att han
bodde uti Elbing och var fiskare och kom nu ifrån havet och
ärnade sig i denna natt hem. Han ville allenast dricka ett
stop öl att vederkvicka sig. Och eftersom han mig mycket
beskedelig förekom och jag av en skräckelig törst var
överfallen, lät jag ock giva mig dricka och drack honom till.»
Erik Dahlberg bjöd nu fiskaren på både mat och dryck.
Denne berättade då om sina små barn och om hur fattigt
han hade det. Dahlberg blev rörd och skänkte honom vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
