- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
582

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl X Gustav - Karl X:s första krig mot Danmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än vatten. Även hästarna sleto mycket ont på grund av
foderbrist. Under sådana förhållanden slappnade krigstuktens
band, och rymningar börja bli rätt vanliga. Därlill svärmade
»grabater» och andra »buskeklippare» omkring armén och
vållade den stort avbräck. Nationalhatet tog sig uttryck i
hemska dåd, såsom när en av göingarne, kallad »Lille Jon»,
med en kniv »filade av halsen» på en fången småländsk
dragon, vilken ansågs vara »hård», så att varken skott eller
svärdshugg bet på honom.

Själva krigshändelserna inskränkte sig alltjämt till smärre
strider, än på skånskt än på halländskt område. Men
slutligen ledo de svenska vapnen en så pass allvarlig motgång
i södra Halland, att man måste prisge landskapet åt fienden
och draga sig in i Småland. Då voro både folk och hästar
så illa medfarna, att största delen knappt var brukbar i
fält. Kavalleriet befann sig i så uselt tillstånd, att
»ryttarne måste så gott som släpa hästarna efter sig», säger
Stenbock.

Ett svenskt infall i Bohuslän misslyckades också, dock
utan att vålla några avsevärda förluster.

Under dessa svåra förhållanden var det dock ett glädjande
tecken, att smålänningarne, när man tog dem rätt, visade
stor beredvillighet att lämna proviant och furage till armén,
ja de lovade även att själva göra förhuggningar och gå
man ur huse, om fienden skulle vända sig mot deras
landsända.

Snart kommo dock från Jylland underrättelser, som med
ett slag klargjorde för danska regeringen, att dess trupper
behövdes på annat håll. De drogos därför ur Halland igen.
De flesta fördes över till Själland, och återstoden förlades i
Skåne.

*     *
*



I Dalsland, Värmland, Dalarne och Jämtland hade också
försvarsanstalter vidtagits, ja även i Lappland och
Västerbotten, där svenskarne ej heller ansågo sig säkra för anfall.
I Värmland visade det sig svårt att hålla krigstukten vid
makt, ty folket fick ej ut sin avlöning och led brist på det
nödvändigaste. Vid en »skvadron», som bildats av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0584.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free