Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - Några utlänningars intryck av stormaktstidens Sverige och dess folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro uppfinningsrika, händiga i mekaniska yrken, ha lätt
att lära främmande språk samt äga ett lätt och rörligt väsen.
Vidare äro de ganska stolta och makliga.»
Östgötarne beskriver han som »ett vackert, högrest folk
och artiga mot utlänningar». Om dalkarlarne har han
antecknat, att man »ej kan föreställa sig, huru sluga och listiga
de äro; det är nödvändigt att i deras land hålla ögonen öppna».
— »Att resa i Sverige», säger han på ett annat ställe, »medför
ingen fara att bliva plundrad eller bestulen; i detta avseende
finnes fullkomlig trygghet. Men man förstår att avpressa
främlingen penningar genom allehanda sinnrika medel och
på mångahanda sätt, så att man måste vara på sin vakt.»
Ett sätt att få anledning att begära drickspenningar av
resande, vilket sedermera synes hava råkat i glömska, har
Bichi antecknat från sin vistelse i Stockholm. Det var att
hänga girlander av gröna blad utanför den resandes bostad
samt att uppvakta honom med musik.
Något som särskilt väckte utlänningarnes intresse var de
svenska badstugorna. Ogier har följande skildring av ett
besök i en dylik i huvudstaden: »Det var mycket hett i
badrummet, och man kunde få upp värmen till vilken grad man
ville; svetten flöt från hela kroppen, och om den icke bröt
fram kraftigt nog, framkallade man den genom piskning
med björkris. De som gjorde de badande denna tjänst voro
förunderligt nog flickor, iklädda blott lintyg. De
tycktes utan någon blygsel, ja kanske utan att förstå, att det
var något att blygas över, behandla de nakna männen, gnida
dem med fingerspetsarna, stryka smutsen av deras kropp och
huvud, intvåla och frottera dem samt duscha dem. Här
komma män och fruar och unga flickor samman om varandra.
Kvinnorna ha blott lintyg på sig, männen täcka endast
blygden med ett björkris. Sed och gagn ha här jagat
blygseln på flykten; icke ens de kyskaste kvinnor draga sig
för att besöka dessa varmbadhus utan gå dit med man och
barn. Många låta där sätta kopphorn över nästan hela
kroppen för att bli av med det överflöd på blod, som de förskaffa
sig genom för mycket drickande, och bliva därav alldeles
blodiga — ett avskyvärt skådespel. De mera förmögna ha
eget badrum hemma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
