Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare - Sverige invecklas åter i krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Verkningarna visade sig också i form av trupptransporter
till Tyskland. Men då dessa ej gingo så raskt, som Frankrikes
sändebud önskade, förklarade denne, att subsidierna komme
att utbetalas först när svenskarne börjat krig med
Frankrikes fiender. Och när svenska Pommern ej längre mäktade
underhålla de stridskrafter, som samlats där, fanns för deras
överbefälhavare, Karl Gustav Wrangel, ingen annan råd än
att rycka in på brandenburgskt område.
Franska sändebudet hade på sista tiden med lugn
förvissning motsett detta ögonblick. På hösten 1674 uppvaktades
han med en försäkran om att svenska armén fått befallning
att inrycka i Brandenburg. Värdepapperet utbyttes mot en
av sändebudet utfärdad växel på 100,000 riksdaler och löfte
om utbetalning av ytterligare 150,000, så snart armén
överskrede Brandenburgs gräns. I ett brev till sin konung
konstaterar sändebudet med tillfredsställelse, hurusom svenskarne
så småningom invecklat sig i kriget genom att taga det ena
steget efter det andra utan att riktigt tänkapå, vart det bar hän.
Men nu, då ingen möjlighet fanns att med heder vända tillbaka,
voro »de flesta av dem häpna över den väg de tillryggalagt».
Så hade Sverige på ett oförsvarligt lättsinnigt sätt kastats
in i krigiska äventyr. När de mera besinningsfulla bland
rådet varnat för krigiska åtgärder i en tid, då landet saknade
medel att kunna föra kriget med framgång, hade De la Gardie
ej blygts att göra jämförelser med Gustav Adolfs krig. »När
konung Gustav Adolf gick till Tyskland, såg han icke heller
några medel», yttrade han och tillade patetiskt: »Vem vet,
om så många evangeliskas tårar icke lära något uträtta!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
