- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
182

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare - Fred!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gillen sig infunnit samt eljes genom sine utskickade alltid lovat
och tillsagt med fagre ord, det han ville icke lida, att vi skulle
längre vara under det svenska ok och träldom, utan han ville
giva oss härliga friheter och privilegier. Ty han kunde icke
längre lida det förakt, vilket den danske nation uti kommen
är, utan han, som en tapper hjälte, ville med kungars, furstars
och herrars tillhjälp icke allenast taga med makt sina
arvländer igen, som hans förfäder av oförstånd hade bortgivit, utan
göra hela Sveriges rike sig underdånigt. Och därest vi ville
göra honom någon motsägelse, skulle han icke skona barnen
i vaggan, med mycket ner, som framdeles skall uppenbaras.»

När nu hans krigsfolk kom till Skåne, hade invånarne
funnit rådligast att hålla med den, som lyckan gynnade. »Men»,
heter det, »hans lyckas blomster haver tillbringat oss vid dess
avfallande en sur och besk frukt, att våra kyrkor och skolor
äro öde och i det tysta, våra hus och lador tomma, åker och
äng osådda och ohöstade, vi och våra hustrur och barn i slask
och ruskväder som oskälige bestar ligga i skog och skyl[1]

Om Hans Maj:t nu ville ge dem nåd, lovade de att för
framtiden aldrig söndra sig ifrån Sveriges rike utan hjälpa till att
göra dess fiender kraftigt motstånd och förjaga dem ur
landet. »Och», heter det till sist, »om vi häremot bryta, skall
icke allenast Guds förbannelse vara över oss och våra barn
utan våra trogna medbröder i Sverige hava makt att straffa
oss, att icke en bliver levandes.»

Den begärda pardonen gavs, och skåningar och blekingsbor
fingo ånyo avlägga trohetsed till Sveriges krona.

*     *
*



Tidigare på året hade fred ingåtts med tyske kejsaren,
och till sist slöts fred även med Holland, i bägge fallen utan
landavträdelser.

Litteratur:

Magnus Höjer, Öfversikt af Sveriges yttre politik
under åren 1676—1680, ett bidrag till Johan Gyllenstiernas historia.
(Uppsala universitets årsskrift för år 1875.)


Martin Weibull, Freden och förbundet i Lund 1679.
(Nordisk tidskrift för år 1870).


*





[1] Gömsle.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free