Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldshärskarens familjeliv - Drottning Ulrika Eleonora den milda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aldrig har väl en landsmoder blivit innerligare sörjd och
saknad av sitt folk. »Jag tror», skriver en hovdam, »att aldrig
någon kunglig person blivit så beklagad och sörjd som
Hennes Majestät. Här är allmän gråt och jämmer, och alla
människor gå sorgklädda, så att i hela staden finnes knappt en
enda aln svart tyg mer att köpa.»
En mörk höstnatt fördes den döda på en kunglig jakt
genom Karlbergs kanal till sitt sista vilorum i
Riddarholms-kyrkan. I förstäven stod riksmarskalken med sin stav och
vid rodret generalamiralen Hans Wachtmeister. Vid stranden
höllo livgardet och Stockholms borgerskap vakt med sänkta
bardisaner, omlindade med svart flor. Karl, som följt den
döda ned till jakten, skyndade under tiden förut till lands
och mötte liktåget i kyrkdörren. Där inne lystes frid vid
båren av biskop Hakvin Spegel, samme man som tretton
år förut vigt Ulrika Eleonora vid Karl XI.
Vid årets slut skrev Karl XI i sin almanacka: »Gud tröste
mig, arme syndare, i min stora sorg och bedrövelse och give
mig, när det är hans behagliga vilja, en salig ändalykt från
denna mödosamma världen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
