Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Trollpackor och avgudadyrkare
- Efterdyningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efterdyningar.
ENSTAKA trolldomsprocesser med ty åtföljande
dödsdomar och avrättningar förekomma emellertid även
efter den svåra hemsökelsens tid, men de blevo allt
färre. Den, såvitt vi känna till, sista dödsdomen för
trolldom fälldes av Kungl. Maj:t år 1704 över en åttioårig kvinna
i Eskilstuna. Anklagelsen gick ut på att hon »medelst
trolldom och förgörning skadat Nils Jonsson därsammastädes
till sin hörsel, syn och mun». Gumman, vars namn var Anna
Eriksdotter, hade en söndag kommit in i Nils Jonssons stuga
och begärt en pipa tobak. Men då han undskyllde sig, att
han ingen tobak hade, märkte han, att hon blev »som litet
förtörnad»; dock »satte hon sig hos honom en stund och åt
middag. Sedan begärde hon något — som hon alltid
plägade göra — med sig hem, det hon ock bekom, nämligen en
korv och en kaka samt något litet ull till strumpor, för
vilket allt hon tackade och gick sin väg. Varuppå han icke
det ringaste argt av henne kunde tänka, än mindre något
ont avvisste, innan tisdags afton därefter, då han stod och
talte med änkan Karin på Biltinge backe, varvid honom,
fast det var stilla och lugnt, en tämligen stark väderpust
på högra sidan av ansiktet träffade, så att icke allenast dess
högra sida lika som rördes utan och hörseln och synen på
samma tid blev honom alldeles betagen och mycket vatten
utflöt av högra örat. Och blev han huvudrasande och lika som
ifrån sina sinnen, och vart jämväl munnen dragen på sned
på vänstra sidan in emot örat, så att, när han skulle spotta,
spottade han bakom sig; och hade han mycket besvärligit med
att tala, vilket allt bemälte hustru Karin åskådade och nu
inför rätten edeligen bevittnar sannfärdeligen skett vara.»
Den stackars mannen visste sig ingen annan råd än att
skicka efter Anna Eriksdotter. Hon kom, och slutligen
lyckades han med lock och pock avpressa henne ett löfte,
att han den stundande natten skulle bli bättre. Och se: om
natten, medan han sov, blev han »till synen och munnen
färdig men intet till hörseln, varom han glömde isynnerhet[1]
[1] Särskilt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0435.html
