Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En märkesman som läkare, skald och romanförfattare - Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtlöje, eftertal, förakt och omilda omdömen var ingen brist»,
skriver han i sin självbiografi.
Emellertid lyckades han förmå änkedrottningen att
besöka brunnen, och därmed var isen bruten. »Då», säger en
gammal författare, »kommo de från alle orter, så att de intet
alle fingo rum, utan måste en stor del behjälpa sig under
bara himmelen». Redan sommaren 1682 hade Hjärne hela
Sveriges förnäma värld samlad där vid Medevi som i en
liten ask. Man inställde sina utländska badresor och stämde
i stället möte i Medevi. Och hur stolt var man ej nu över att
ha en hälsobrunn i eget land! För resten var det inte alls
tråkigt i Medevi. Brunnsgästerna ställde till
kappkörningar på små tvåhjuliga kärror, ringränningar, maskerader
och Gud vet allt vilka nöjen. Där arrangerades de mest
förtjusande skogsfester, och på ängarna lekte herdar och
herdinnor med små blomstersmyckade lamm.
Så nog var Medevi till välsignelse alltid.
Och surbrunnen? Ja för all del, den var också till
välsignelse för dem, som rätt begagnade den.
»Hjälp Herre Gud, vad kurer då och de följande åren
skedde!» utropar vår förut anförde sagesman om Medevi. »De
förlamade lämnade sina kryckor, de galne kommo till sitt
förstånd, de melankoliske och ängslige blevo frimodige och
glättoge — in summa: otrolige kurer skedde här.»
Särskilt var det en härlig sak för allvarligt sjuka att
slippa företaga en lång sjöresa i den tidens bräckliga
farkoster för att komma till Karlsbad, Spaa eller Kissingen,
som då voro på modet. Mången gång hade den sjukes
krafter under färden dit eller därifrån blivit så medtagna,
att han inte hade mycket gagn av sin brunnskur.
Fast nog tarvades det en märkeligt god mage för att stå
ut med den tidens brunnskurer. Sjutton glas järnvatten
dagligen ansåg Hjärne inte vara för mycket. Men det fanns
de, som »drucko tre fullkomliga kannor på en morgonstund
och befunno sig över allan måtta väl därav». Ja fattigt folk,
som ville ha riktigt grundlig valuta för sin vistelse vid
brunnen, bälgade i sig »hela stora ämbaren fulla». Men så höllo
de också på »både nätter och dagar». Att som nu ägna en
timme om dagen åt bad ansågs den tiden också vara
alldeles för litet: 4—5 timmar skulle det vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
