Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - I Lejonhjärtats tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej, min kära herre! Den, som giver sig till lika arbete
med andra, han får intet tänka på högheten; utan då gå
arbetet och lönen mot varandra.
Det är väl sant, att de åsnerne göra så, men de höga herrar,
som lejonet är, de stå på deras rätt.
Om rätt skall få bliva rätt, så gäller intet anseende till personen.
Åsnan har intet gjort det i jaktom som lejonet. Därföre borde
ju lejonet få mera än som åsnan.
Jag bekänner, att denna åtskillnad på arbetet var ett starkt
hugg i bältet för mig. Dock var det likvisst åsnans starka
röst, som skallade djuret fram. Och synes mig, att alla tre
sysslorna voro lika nödiga och angelägna till en lyckelig jakt.
Men om intet lejonet hade varit, så skulle åsnan stått sig slätt.
Om I vill fråga vårföre, så är det därför, att om intet lejonet
hade varit där, sä skulle björn rivit ihjäl åsnan.
Det är rätt, att Herren tycker mest om lejonets syssla i
jakten. Men så tyckes mig likvisst, att åsnan borde hava
fått något litet för sitt omak och intet mista sin rätt alldeles.
Efter hon delte galit, så feck hon mista alltihop.
Detta giver jag ock med. Men vad tyckes Herren väl där
om, att lejonet också drog henne skinnet av, så att hon dog därvid.
Det hade lejonet väl kunnat låta bliva ogjort.
Helt väl svarat, min herre! Jag ger mig övervunnen.
Likvisst, när jag kommer till några krafter igen, så lärer jag våga
ännu en dust med Herren om rävens försiktighet i detta målet.»
Räven delade nämligen enligt fabeln så, att han gav
lejonet alltihop. Om denna delning skrev prinsen: »Jag håller
intet med räven. Räven borde döma, som han visste saken vara
till, och intet för räddhågas skull. Om han [då] hade dött, så
hade han dött med ett gott samvet’.»
Strax innan Karl fyllde 7 år, skrev Nordenhielm i hans
dagbok: »Herre, önska sigh en saak, som han nu hälst vill!»
Då skrev Karl:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
