Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Kriget i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro så starka, att försvararne bort kunna hålla sig länge
nog. Karl skickade Magnus Stenbock över Weichsel med
några hundra man för att uppfordra staden att ge sig. När
svenskarne kommo fram, visade sig stadens befälhavare,
starosten, som han kallades, över stadsporten och började
underhandla. Till slut svarade Stenbock, att han icke kunde
ge svar på polackens förslag; det finge konungen göra. Då
lät den polske befälhavaren leda fram en »skön häst» för den,
som skulle framföra hans förslag till Karl XII.
Under tiden hade konungen emellertid blivit otålig och
låtit sätta sig över floden. Innan någon visste ordet av, var
han där, ropande till Stenbock: »Ären I ej inne ännu?» varpå
han själv gick fram till stadsporten och bultade på, ropande:
»Öppna, edra hundsfottar!»— »vilket sannolikt ingen av
polackerna förstod» (!), anmärker ett ögonvittne bland Karls
officerare, »ty befallningen efterkoms ej». Då befallde
konungen föra fram den nyss lämnade hästen ocb ropade, att
porten skulle öppnas för att släppa in starostens häst. Denna
uppmaning efterkoms. I samma ögonblick porten öppnades,
trängde svenskarne på, kommo igenom och förföljde den
flyende vakten. De hade fått order att icke skjuta eller hugga
utan bara damma på med muskötkolvar eller käppar.
Vakten flydde till slottet och visade sålunda vägen för svenskarne,
vilka samtidigt med de förföljda trängde in på borggården,
innan de där uppställda kanonerna hunno begagnas. En
polsk artillerilöjtnant var färdig att avfyra en kanonsalva
mot ingången, men Karl ryckte luntan ur handen på honom.
Besättningen gav sig på nåd och onåd.
Så övermannade svenskarne garnisonen »med torra slängar,
utan att lossa en musköt», såsom den förut citerade Josias
Cederhielm antecknat i sin dagbok. Kort och klämmigt,
som själva händelsen, berättas förloppet av drabanten
Kristian Gierta, en av Karls tappraste officerare, i hans
dagbok sålunda: »Den 31 Julij anno 1702 efftermeidagen
tåges Slottet Cracau in tofv Konugen mäd uthgeifvit [pisk-]
slängar, ty Konugen vördöm ike[1] at lösa en skått der före.»
Karl begav sig helt lugnt in i staden och red ensam en
halvtimme genom gatorna. Man skulle just skicka ut folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
