Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Sveriges sista bragd som evangelisk stormakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att konungen av Sverige inte begärde, att jag själv skulle
bli luteran; ty sannerligen jag vet, hur det då skulle ha gått.
Utan att spilla en droppe blod hade Karl XII genom sin
viljefasthet och i kraft av sitt rykte för oövervinnelighet
vunnit en betydelsefull seger för samvetsfrihetens sak.
Schlesiens luteraner bevara än i dag Karl XII:s kraftiga ingripande
i tacksamt minne och se i honom räddaren av den trosfrihet,
som Gustav Adolf en gång förvärvade åt dem.
De i Leipzig församlade diplomaterna drogo en lättnadens
suck över att ovädret urladdat sig. Endast Ludvig XIV:s
sändebud delade icke den allmänna belåtenheten.
Men Karl nöjde sig ej med att ha genomdrivit fördraget
till de schlesiska protestanternas förmån; han vakade också
sorgfälligt över, att det verkligen genomfördes. Ännu så
sent som år 1718, mitt under de ivriga förberedelserna för
hans norska fälttåg, hade han sina trosförvanter i tankarna
och kontrollerade, att ingenting företogs mot dem i strid med
fördraget i Alt-Ranstädt.
Sedan Sachsens kurfurste övergått till katolicismen, var
Sveriges konung av alla luteraner erkänd som deras främste
beskyddare. Överallt sågo de evangeliska upp till Karl XII,
liksom förut till Gustav Adolf, såsom sin hjälpare. I tillitsfull
tacksamhet mot sin beskyddare, parad som den var med
beundran över hans okuvliga mod och viljestyrka, hans
omutliga sanningskärlek, hans gudsfruktan och sederenhet, sågo
protestanterna allmänt i Karl XII den gudomliga viljans
utkorade redskap i världen, ett organ för sanning och rätt i
vida högre grad än någon annan samtida härskare. Ja på
sina håll övergingo dessa känslor till formlig extas, inför
vilken den rättfärdighetskrävande ynglingen tedde sig som
Messias själv, som återkommit till jorden för att nedslå
ondskans makt och upprätta sitt tusenåriga rike.
På nyåret 1718 föranledde denna svärmiska rörelse i
Rostock ett religionsmål. En viss Schönfeld förklarade inför
det andliga ministeriet därstädes, att »konungen av Sverige
vore Abrahams säd efter köttet. Denne vore den, om vilken
det stode skrivet, att han skulle nederslå de gudlöse med
järnris, och på honom syftade de orden: ’Du är min son;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
