Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Karl XII:s färd över stäppen från Perevolotjna till Bender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och så mycket kärare och behageligare voro, som man på hela
resan från Dnjeperströmmen intet haft någon skog eller
skugga, varunder man kunnat vila sig i den stora hettan»
— det är kanslisekreteraren von Kochen, som berättar
detta i sin dagbok.
Den 24 juli fingo svenskarne Benders fästningsmurar
och minareter med halvmånen inom synhåll, och när de
nalkades staden, kom paschans marskalk ut och hälsade
å sin herres vägnar Sveriges konung välkommen. Norsbergh
beskriver honom som »en gammal, liten, undersätsig man till
anseende och med ett stort grått skägg och gröna kläder
samt en stor turbanmössa på huvudet, sittandes han uppå
en vit skön och väl munderad häst. Han kom ridande från
staden Bender med en stor svit, både till häst och till fots,
av turkar, som där ville emottaga Hans kungl. Maj:t.
Hans drabanter, som frammanför honom till fots gingo,
voro klädda uti vita bomullslångrockar och hade stora vida
röda scharlakansböxor, som dem neder uppå fötterna hängde.
De hade kring om livet omgjordat sig med silvergördlar, 3
finger breda, som voro väl förgyllda, samt med knivskedar
och knivar uti, allt av silver — men knivbladen voro stål,
damaskerade och med guld inlagda, helt kostbara. De hade
ock axelgehäng av silver, helförgyllt med en sabel uti och
silverbeslag. Fästena uppå sablarna voro med sköna
kostbara stenar insatta.
Det turkiska kavalleriet, som var till häst, följande strax
efter guvernören. Uppå sina sköna och välkrusne hästar
hade de med guld och silver broderade schabrak», och allt
på munderingen var »mycket kuriöst och väl utarbetat.
Deras infanteri till fot voro janitscharer, vilka voro klädda
uti röda långa scharlakansrockar och hade på huvudet små
runda röda mössor i stället för turbanerna; men eljes gingo
de helt barbenta, med röda öppna skor uppå fötterna. Deras
gevär bestod av en bössa, en sabel och knivar. De voro friske,
unga karlar, stora till sin statur, hade långa och friska
mustager ovanför munden.»
Marskalken gjorde, berättar von Kochen, »Hans Maj:t
en kompliment över Dess ankomst», vilken enligt Norsberghs
beskrivning närmare utfördes så, att han »gick fram till
konungens vagn och, med bägge händerna bärandes samman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
