Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - August II gör sig åter till herre i Polen, och ryssarne bemäktiga sig Östersjöprovinserna samt förhärja Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fötter så förstörda, att han i flere veckor måste krypa på knäna.
För de tjänster, han gjorde finska armén genom lyckade
rekognosceringar och djärva överfall på fienden, blev även
han belönad med officersfullmakt, år 1716. Mest höll han
till i finska skärgården. Där dök han upp än här, än där i
hotande närhet av fientliga posteringar. Ja det hände, att
han var oförsynt nog att tränga in i själva ryska högkvarteret.
Men osade det hett, så hade han tusen knep att klara sig.
Och snabb i vändningarna var han och hal som en orm. Ännu
berättas mången god historia om hur han lyckades rädda sig
ur de mest överhängande faror genom att förkläda sig till
fullständig oigenkännlighet.
Men en rå och hänsynslös natur var han, denne
vildman; och tillfogade han fienden mycket avbräck, så for
han samtidigt allt annat än skonsamt fram mot egna
landsmän. Många fruktade därför Stephan Löfving ännu mer,
än de beundrade honom. Det envisa småkrig, han förde,
retade också upp ryssarne till ökad stränghet mot den
finska befolkningen.
På sommaren 1717 gick Löfving ombord på en skuta
med en utvald besättning av vilda sällar och gjorde en tur
över till Köpenhamn, där han passade på att bese danska
och engelska flottorna. Löfving skulle inte ha varit den han
var, om han inte vid detta tillfälle passat på att lägga sig
till med både en del danska fångar och åtskilligt byte.
Sedan kvistade han över till Skåne, och i Lund, där Karl
XII då vistades, gjorde han sin uppvaktning — om man
nu skall använda ett så fint ord i samband med namnet
Stephan Löfving. De mera högtidliga umgängesformerna
lågo inte riktigt bra till för mannen från de finska
skogarna — och inte de mera vanliga heller för resten. En
framfusig bondnatur var han, och det förblev han även
inför den konung, som hela världen såg upp till med
respekt och beundran. Det berättas, att en gång, då Karl
hade bråttom och skulle skynda in från en ridtur, tyckte
Stephan Löfving, att de saker, han hade att språka med
sin konung om, voro ändå viktigare. Vadan han utan
vidare krus fattade Hans Maj:t i armen för att få komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
