Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Danska kriget 1709—1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som han var, av både artilleri och infanteri, hade ett försök
till motstånd blott lett till onödigt uppoffrande av folket,
ty själva kustremsan behärskades då, liksom vid Karl XII:s
landstigning på Själland, av skeppskanonerna. Och hur pass
mycket man kunde i en dylik situation uträtta med rytteri
hade bäst visat sig den gången. Om Stenbock nu använt
samma taktik som danskarne vid Humlebæk, så skulle
följden blott blivit den, att landstigningen förvandlats från en
helt vanlig tilldragelse till en dansk seger. Och så skulle de
svenska trupperna genast i början ha gripits av missmod
— för att nu ej tala om vilken betänklig inverkan en sådan
motgång skulle haft på den skånska befolkningens trohet.
Stenbock hade alltså ingenting annat att göra än att med
sina tre regementen draga sig tillbaka. Reträtten gick till
Helgeå, som erbjöd en försvarsposition av särskild vikt,
därför att den skyddade Bleking med det ytterst viktiga
Karlskrona för överrumpling västerifrån.
Till en början fingo danskarne vid Råå kampera i
medhavda tält, men vistelsen i detta läger blev obehaglig i det
kyliga och råa höstvädret, som förvandlade marken till ett
moras och förstörde en stor del av de medförda förråden.
Detta kunde ej annat än menligt inverka på hälsotillståndet
bland trupperna. Efter fjorton dagar blevo de emellertid
förlagda i kringliggande byar och i staden Hälsingborg, som
danskarne bemäktigade sig.
Från första stund uppträdde fienderna hovsamt mot den
fredliga befolkningen. Reventlow hade också vid livsstraff
förbjudit sina soldater att taga något från skåningarne utan
betalning. Genom alla hans instruktioner för armén gick
en bestämd strävan att vinna svenskarne för danske
konungens sak genom att låta dem förnimma »Hans kongl. Maj:ts
mildhet och nåd». Den danska manstukten rönte också
erkännande från skåningarnes sida, vilket bäst framlyser
därav, att man på ledande svenskt håll beskärmade sig över
att fienden »fjäskade för den svenska allmogen». Men
naturligtvis förekommo här, liksom alltid i krig, en hel del
undantag; och långt ifrån alla förseelser kunde bli upptäckta
och bestraffade.
Skogarna på de skånska herrgårdarna blevo emellertid nu
skattade på bränsle, och danskarne uppbådade bönderna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
