Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land
- Danska kriget 1709—1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’Kurir ifrån grev Stenbock!’
Upp flyger bommens slå
för ryttaren och hästen,
halvdöda båda två.
Vid Slussen störtar skymmeln —
han mäktar icke mer.
Till fots den trötte krigarn
till slottet sig beger.
För kungahuset har han
ett krutröksvärtat brev,
som generalen lutad
mot sadelknappen skrev.»
»Stenbocks kurir» var ingen vanlig knekt utan en högt
studerad jurist, som tagit värjan för att försvara sitt land
och i februari 1710 fått fullmakt som ryttmästare vid Norra
skånska kavalleriregementet.
Hans släktförhållanden äro så pass intressanta, att de
kunna förtjäna ett omnämnande. Hammarbergs först kända
förfäder voro hammarsmeder vid Hammarby bruk i
Gästrikland. Hans farfar, mäster Samuel Hammarinus, fick
studera till präst och blev hovpredikant hos drottning
Kristina samt sedan kyrkoherde i Klara församling i Stockholm,
vartill drottningen lade även Bromma pastorat. Mäster
Samuel var en mäkta duktig man, en riktig kraftkarl, men
som sådan också rätt svårhanterlig.
En sommardag, då han njöt av lantlivets behag därute
på Bromma prästgård, hände det, att en piga gick och
hängde sig. Prästen, som var en fördomsfri och tilltagsen man,
gjorde vad som på den tiden var något oerhört: han skar med
egen hand av repet för att rädda självmörderskans liv. Men
detta tilltag väckte en sådan förargelse och avsky för
mannen, att vid den gudstjänst, han följande söndag skulle
förrätta, infann sig icke en enda åhörare. Och icke nog därmed:
för sin människovänliga men lagstridiga handling blev han
dömd förlustig både ära och tjänst[1]. Äran återfick han
visserligen genom ett kungligt förlåtelsebrev men aldrig sin
kyrkoherdebefattning. Två år därefter dog mäster Samuel
av sorg och grämelse vid den gata, som än i dag bär hans namn.
[1] Jfr Bd IV: 35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0070.html
