Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Magnus Stenbocks tyska fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satt framryckning var åt Holstein. Här synes han ha tänkt
sig kunna uppehålla fienden, till dess förstärkningar hunne
tillföras honom från Sverige. För övrigt var det icke utan,
att han haft Karl X:s exempel i tankarna. Vem vet: om
lyckan bleve god, kanske han också skulle kunna tvinga
Danmark till fred? Någon kraftigare förföljelse upp genom
Jylland ansåg han sig icke behöva befara från de förbundna,
eftersom Karl XII:s förhoppningar på en tredje turkisk
krigsförklaring verkligen gått i uppfyllelse i november 1712.
Sultanen ämnade personligen leda det nya fälttåget, och även
de mest tvivelsjuka synas nu ha varit övertygade om att
den här gången skulle det bli allvar av. Det var således
antagligt, att tsaren skulle draga större delen av sina
stridskrafter bort från Tyskland till helt andra krigsskådeplatser.
Men Stenbock hade felräknat sig på verkan av den
turkiska krigsförklaringen. Tsar Peter synes icke ha fäst sig
mycket vid den utan ställde alltjämt hela sin armé i
Mecklenburg till bundsförvanternas förfogande. Det var alltså
betydligt överlägsna stridskrafter, som följde efter svenskarne,
då de drogo sig norrut upp genom Holstein och den 18
januari 1713 på isen övergingo floden Eider.
Stenbocks planer på att fortsätta upp genom Jylland
visade sig emellertid snart omöjliga att genomföra. De
truppavdelningar, som sänts ut för att rekognoscera den närmaste
trakten, inberättade nämligen, att befolkningen övergivit hus
och hem. Att ge sig in i ett öde land utan förråd skulle bli
detsamma som att svälta ihjäl. Stenbock måste alltså stanna
där han var.
Då holsteinska regeringen nu erbjöd honom att söka skydd
bakom fästningen Tönnings murar, beslöt han — fastän
efter mycken tvekan — att begagna sig av anbudet.
Fästningen var nämligen i gott stånd och försedd med förråd,
tillräckliga för dess besättning, ehuru naturligtvis icke för
hela svenska armén.
Alltså ryckte Stenbocks trupper in på halvön Eidersted,
som sticker ut från marsklandet på Holsteins västkust. Där
skyddades arméns rygg av fästningen, och Stenbock
hoppades kunna hålla ut här, tills turkarnes framryckning i
Ryssland, brist på livsmedel eller andra makters mellankomst
tvunge fienderna att draga sig tillbaka. Han spärrade alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
