- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
143

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Kalabaliken i Bender

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»vad det är som sker i det som sker» — och det är dock
detta
, som den historiska vetenskapen vill utforska.

Fabrice kan ej finna några andra motiv till Karls
uppträdande än egensinne och begär att slå världen med häpnad.
Imponerad som han var av Karl XII, ville han i konungens
personlighet alltid söka nyckeln till vad som skedde och
kunde icke tänka sig, att en sådan hjälte också kunde vara
beroende av yttre omständigheters tvång. För resten var
Fabrice förargad över att misslyckas i sina försök att bilägga
saken i godo.

I själva verket ge redan Karls täta skrivelser till sin
beskickning vid turkiska hovet ett annat intryck av situationen.
De visa, hur angelägen konungen var att förekomma
ytterligheter. Men å andra sidan ämnade han naturligtvis icke
låta kommendera sig varken av en övermodig pascha eller
av tatarhövdingen, som svikit hans sak. Och hellre än att
falla i Augusts och Peters våld ville han bli turkarnes fånge.

Emellertid förstärktes de tatarer, som posterade kring
lägret, dag för dag med nya krigare. Men Karl »lät sig icke
det ringaste bekomma utan red dagligen, nu som tillförene,
ikring i förstaden och allastans till och genom tatarnes
vakter, log och frågade, om de kunde hålla post» — berättar
Kristian Gierta som följt konungen även till Turkiet. Fabrice,
som också talar om dessa konungens dagliga ridturer till
tatarernas poster, »likasom för att inspektera dem», är icke
säker på om Karl gjorde det bara för sitt nöjes skull eller
för att skaffa sig motion. Konungen åtföljdes därvid,
berättar han, av 30—40 man. Tatarerna drogo sig artigt åt sidan
för den beundrade hjälten och lämnade honom fri passage
genom hela armén.

Men ibland roade han sig med att pröva deras tålamod
genom att ge hästen sporrarna och driva en skock tatarer
framför sig ända upp till vingårdarna. Vid ett dylikt
tillfälle hände det, att det blev ett väldigt tumult bland
fienderna, så att även en hop svenskar skyndade till och vänner
och fiender blandades om varandra i en enda röra där uppe
vid vingårdarna. Men tack vare Karls lugn och
förunderliga makt över folket stillades snart oron, och Fabrice, som
skyndat till, blev, som han säger, »högst förvånad över att
se konungen komma ridande tillbaka till sitt läger igen i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:05 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/5/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free