- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
187

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlig, pest och hungersnöd - Den asiatiska pesten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samkar sig icke allenast mångehanda slem vätska uti
människones maga, lever och ådror; utan ock svåra tankar,
förbistringar och fantasier uppstiga uti huvudet och hjärnan, därav
esomoftast förgiftighet och sjukdomar sig pläga tilldraga.»

Ättika ansågs av många vara ett särskilt utmärkt medel
mot pesten; och den framstående Stockholmsläkaren Magnus
Bromell uppräknar år 1711 i en pestbok bland svettkurer mot
pesten, lämpade för de fattiga, det billiga och enligt hans
försäkran beprövade medlet att »blanda färsk kodynga med
ättika tillsammans, pressa saften ut och dricka den till några
skedblad».

Döbelius[1] rekommenderar i en liten folkskrift om medel
mot pestsmitta bland annat tobakens bruk. Den är, säger
han, »en kostelig preservativ; och vore nu tillfälle för
fruntimbret med att vänja sig därtill».

*



I maj 1710 utbröt pesten i Riga, och fruktansvärt härjade
den både där och i andra livländska städer. Sedan kom turen
till Reval, som inom kort företedde en hemsk anblick. En
svensk överstelöjtnant, som anlände dit med förstärkningsmanskap
under belägringen, berättar, hurusom »de döde i
myckenhet lågo på gatorne samt i husen med en stor
orenlighet överallt, så att sjukdomen därav ej ringa tillväxande
tog». De belägrande ryssarne gjorde också vad de kunde för
att ytterligare utbreda smittan, i det de »med sine döde
kroppars inkastande inficierade» stadens dricksvatten, som blev
så förgiftat, att när man därmed vattnade några kreatur,
»en oxe stalp och död blev». Av den svenska garnisonen, som
i september uppgick till 1,250 man, funnos på nyåret 1711
blott 300 kvar i livet. När staden på hösten kapitulerade,
hade de räddat sig på örlogsflottan till Finland. Men dit
förde de också smittan med sig.

Till Stockholm skall pesten ha kommit i juni 1710 med en
skuta från Livland, som passerade genom Stäket. Skepparen
avled sedan på Ersta krog, och bland passagerarne var en
sjuk med bölder under armarna och en annan dog helt hastigt.

[1] Se sid. 76.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free