Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Har Karl XII fallit för en lönnmördares kula?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var, som om en fläkt av den karolinska tidens storvulenhet
gått genom Riddarholmskyrkans gravkor i den stund, då
Karl XII:s manligt ädla huvud åter fick skådas av svenske män.
Hakan var sänkt mot bröstet, så att man strax tänkte
på det ögonblick när, som det heter i Carlbergs berättelse,
»huvudet lutade sig så sakta neder uti kappan utan någon den
ringaste ryckning på kroppen, som blev så alldeles stilla liggandes,
som den förut låg». Den breda, högvälvda pannan, den djärvt
böjda näsan, som genom tyngden av kuddarna böjts ned ändå
mer, den kraftigt skurna hakan — allt vittnade om den
imponerande mannakraft, som en gång verkat i denna
förgängelsens boning; och inför det ädla, upphöjda majestät, som
präglade det ansiktet, kunde ingen undgå att
känna, att den mannen måste ha haft en underbar kraft att
rycka människor med sig. Där behövdes förvisso inget
poserande, inget arrangerat majestät — där måste det ha
varit den storvulna människan, som mötte gensvar i något
av det bästa inom varje svenskt sinne.
 |
| Karl XII:s benbrott. Röntgenfoto 1917. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
