- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
363

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karoliner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Anno 1708 den 29 september bevistade jag bataljen vid
Lesna och blev där blesserad fram uti vänstra låret. Anno
1709 den 26 juni bevistade jag bataljen vid Pultava och
retiradmarschen därifrån till Bender och blev sjuk allena
efterliggandes på fältet vid Bug-älven ibland där då
strövande tatarer, varifrån mig dock Gud nådeligen hjälpte.

Anno 1713 vid Bender var jag under belägringen ifrån
den 13 januari och till den 1 februari, och följde jag de
dagelige partier där till livmedels inbringande fram till
tatarlägret. Någre dagar för kalabaliken var jag
kommenderad med 4 dragoner till fot att utur fiendens händer
återtaga två stycken bortsnappade svenska, vilket jag ock gjorde
till mina förmäns approbation.

Första attaquedagen där stod jag intill aftonen med en
division direkte uti fiendens kanonad, varest jag jämte en
ringa förlust blev själv av en spillra ur bröstvärnet
kullslagen, dock utan skada.

Andra dagen, då kalabaliken försiggick och vice majoren
Folin med mig och dess manskap sökte att få sekundera
konungen och huset, mötte oss turkiske infanteriet, som
fångade allt vårt folk samt nedersköto majoren, då jag
allena, dock hårt sablader och blesserad i ansiktet till tvenne
oxeltänders förlust, kom fram igenom fienden, varpå jag,
med ryggen emot väggen av det redan igenbommade
kongshuset, en stund mig mot turkarne värja måste. Och sedan
myckenheten mig änteligen fångade och jag likväl med
värjan mig åter salverade, kom jag in till konungen.

Uti huset hos högstsalig Hans kungl. Maj:t förhölt jag
mig oförbunden under alla anfallen på huset samt vid
eldarnas antändningar i konungens höga åsyn så, att
högstsalig Hans Maj:t tvenne gånger mig särdeles nådigt
tilltalade, samt då jag ånyo blev, under turkarnes sista anfall
på huset, inskjuten uti första blessyren i ansiktet och ut
igenom stora halssenan och såmedelst blev sluteligen
liggandes för konungens fötter såsom halvdödan, har Hans
Maj:t av nåd och ömhet själv låtit förbinda mig; där jag
ock sådan blev kvar i huset, tills att turkarne mig av det
brinnande huset utburit.

Straxt efter konungens utgång undan för elden skall
Hans Maj:t allernådigst frågat efter mig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free