Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora nordiska krigets slutakt och ständerväldets grundläggning - Svenska armén utrymmer Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade i följe en så bitter brännande köld, att både människor
och kreatur stelnade och föllo neder döde.» Så skildrar
Nordberg denna fruktansvärda avskedshälsning från norska havet.
Blott med yttersta ansträngning förmå de utsvultna och
tunnklädda krigarne att bana sig väg genom snödrivorna.
På vindsidan lägger sig över de slitna paltorna ett pansar av
isbark. Snart faller den ene efter den andre, genomfrusen och
utmattad, omkull för att aldrig mer resa sig. Någon
marschordning är det omöjligt att upprätthålla. Allt fler sacka efter,
råka vilse i snöyran, som är så tät, att man icke ens kan se
handen för sig, och finna en jämmerlig död på fjället.
Huvudmassan lyckas dock, märkvärdigt nog, hålla ihop,
och på aftonen slår man läger vid Essandsjön. Här söka
de genomfrusna krigarne att göra upp eldar av gevärskolvar,
kanonlavetter och allt annat brännbart, som de kunna komma
över, men det blir till liten nytta, och flere hundra man frysa
den natten ihjäl, bland dem chefen för Jämtlands
dragonregemente. På morgonen »stodo en del av de ihjälfrusne tätt intill
varandra, liksom levande; men när man stötte litet på dem,
ramlade de döda över ända liksom stöder». Av vaktposterna,
som sattes ut om aftonen, voro på morgonen blott två man vid
liv. En finsk regementspastor, som i sjutton år delat
truppernas lidanden och därunder »bivistat många svåra belägringar,
blodiga stormningar, fältslaktningar och flere slike
krigsactioner», försäkrar, att han »aldrig mera elände, ängslan, kroppsens
och själens nöd på folk eller ynka över kreaturen i någon tid
kunnat beskåda än här.»
Under marschens fortsättning den 2 januari utspelades
ännu hemskare skräckscener. Stormens raseri bara tilltog,
och befäl och menige störtade hoptals döda omkull. »Folket
kom ifrån varandra, gåendes den ene hit, den andre dit,
emedan ingen kunde för urvädrets skull se sig före.
Artilleri- samt bagageslädorne med hästarne blevo här och där hopetals
kvar ståndande, sedan karlarne voro avledne.»
Den gamle Lars Östby hade frusit ihjäl redan i första
nattlägret, och den andre vägvisaren säges ha gjort allt vad han
kunde för att föra fienderna vilse. Det berättas, att Armfelt
då tillkallade fem norska dragoner, som svenskarne tagit
tillfånga vid Trondhjem. Storkyros härdade hjälte var så
upprörd över all den »ynk och eländighet», som han måste se sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
