Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora nordiska krigets slutakt och ständerväldets grundläggning - Stora ofredens sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rågat. Kommendanten sammankallade ett krigsråd, och man
beslöt att kapitulera mot fritt avtåg. Och samme man
hade dock nio år förut i slaget vid Hälsingborg med
dödsföraktande mod kämpat i spetsen för sitt regemente mot
danskarne! Av Karl XII själv hade han också fått upprepade
skriftliga erkännanden »för sin tapperhet, sina redliga tjänster
och sitt alltid betygade välförhållande». Han var ännu blott
omkring 40 år, alltså i sin kraftigaste ålder. Rehnsköld,
som var överbefälhavare över stridskrafterna i Bohuslän,
hade också varit övertygad om att Danckwardt skulle hålla
sig tappert, så mycket hellre som fältmarskalken sade sig
»aldrig ha hört honom klaga över brist på något». Men det
var, som om med Karl XII:s fall den karolinska andan vikit
från svenska armén.
En i hög grad förmildrande omständighet var emellertid,
att flertalet av fästningens besättning utgjordes av
utlänningar. Rehnsköld, som icke ansåg dem vara
pålitliga, hade därför gjort ett försök att sända dit svenska
trupper i stället, men vägen till Marstrand var spärrad av
fientliga fartyg, så att det var omöjligt att komma fram till
fästningen. Danckwardt fick alltså dras med sin opålitliga
besättning. Det är onekligen mycket begärt att försvara en
fästning, då vaktposterna på vallarna t. o. m. tala om att
tvinga kommendanten till att uppge den.
När emellertid det överenskomna klockslaget för
fästningens överlämnande kom, gjorde Danckwardt ingen min
av att utrymma den. Då skall Tordenskiold ha tagit hundra
man med sig och gått upp till fästningen, där han ställt upp
dem utanför porten. Åtföljd av summa fyra man, går han
in i fästningen och rakt på kommendantens bostad. Då
han får syn på Danckwardt i fönstret, ropar han till
honom: »Hvad Djævelen nøler[1] I efter? Hvi bier[2] I med
at trække ud[3]? Veed I ei, at Tiden er forløben efter
Capitulationen?»
Denna Tordenskiolds oerhörda fräckhet att nästan värnlös
våga sig mitt in i lejonets kula skall till den grad ha imponerat,
att svenskarne utrymde fästningen och överlämnade den åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
