- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
435

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De svenska krigsfångarne i Ryssland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Lille prinsen» blev väl behandlad i fångenskapen och fick
tsarens tillåtelse att resa hem. Men på vägen blev han
angripen av feber, och hans tillstånd blev så betänkligt, att
prästen frågade honom, om han var beredd att dö.
Tjuguåringen svarade: »Jag dör gärna: allt i denna värld är ju
förgängligt och fåfängligt, och det gör ingenting, om man dör
några år förr eller senare.» Snart förlorade han medvetandet
och började yra. Hans tankar rörde sig oupphörligt kring
kung Karl, tills ynglingens sista strid var utkämpad.

Enligt uppgift av en tysk författare från 1700-talets
början skulle »Lille prinsen» varit påtänkt som make åt Ulrika
Eleonora och alltså kunnat bli Karl XII:s efterträdare.

I tsar Peters triumftåg.



De svenska fångar, som tillfångatogos vid Pultava och
Perevolotjna, gingo i utblottat tillstånd sitt sorgliga öde
till mötes. Generalmajor Hugo Johan Hamilton, som
genom kraftiga rytteriattacker i spetsen för Östgöta
kavalleriregemente skyddat svenska arméns reträtt, berättar
t. ex. i ett brev: »Vid det olyckeliga Pultava förlorade jag
allt, vad jag hade, allenast på en skjorta när.»

Karolinerna fingo först marschera den 70 mil långa
sträckan från Perevolotjna till Moskva — blott en liten del av
vägen fingo de skjuts. Misshandel och svält måste de
redan från början utstå, och de trötta krigarne vågade
knappast sova av fruktan för att deras väktare skulle
stjäla ifrån dem både kläder och mat. Framkomna till
Moskva, måste de genomgå den ytterligare förödmjukelsen
att deltaga i det stora triumftåg, som tsar Peter höll den
22 december 1709.

Fångarne blevo förda fram genom sju äreportar, »vilka oss,
Svea barn, till skymf och nesa uppsatte voro», såsom korpral
Erik Smepust med tungt hjärta nedskriver i sin dagbok.
»Värst av allt var dock», säger han, »att vi uti detta vårt
elände måste se samma vår olycka för oss på alla portar,
oss till bedrövelse och vanheder mycket större och
förskräckeligare avmålad. Dessutom måste vi ock indricka av
våra fiender, som oss åskådade, mycken försmädelse så i
ord som åthävor, vilket gick oss fast svårare till hjärtat. Dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:05:33 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/5/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free