Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I krigsfångenskap
- De svenska krigsfångarne i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Tobolsk hamnade ej mindre än 800 svenska officerare.
Hela antalet svenska fångar där uppgick, kvinnor och barn
inberäknade, år 1712 till inemot 1,200 personer. Andra
svenskar blevo sända ännu längre in i Sibirien, till Tomsk,
Jenisejsk, Irkutsk, ja ända bort till Jakutsk.
Var fångarne än befunno sig, levde de i knappa villkor.
Menige man och underofficerarne underhöllos av ryska
staten — sådant underhållet nu blev. Officerarne erhöllo
endast fri bostad men måste själva sörja för kläder och föda.
Hur fångarne livnärde sig.
För de officerare, som kunde något hantverk, blev
fångenskapen drägligast. De gingo klädda som ryska bönder
och tjänade sitt levebröd — om ock det blev knappt —
somliga med sadelmakeri, somliga med att smida, snickra eller
svarva, andra med att slipa ädelstenar eller gravera sigill. En
del blevo ganska skickliga guldsmeder. Några togo sig för
att virka penningpungar och göra guldstickade schabrak,
som voro så konstnärligt utförda, att de blevo mycket
omtyckta. Tillverkarne fingo råd att var söndag se hos sig på
middag tolv av sina fattigaste medfångar, som ej förstodo
sig på något hantverk och därför ej kunde förtjäna något. —
En ryttmästare kom att påminna sig hur hans moder brukat
göra, när hon färgade sitt hemspunna garn, och snart var
han välbeställd sibirisk färgare.
Om två artillerilöjtnanter från Gottland berättas, att de
livnärde sig genom att sticka strumpor. Alexander Magnus
Dahlberg hade en rumskamrat, »som i ungdomen lärt
handskemakareämbetet». Han invigde nu både Dahlberg och sin
andre rumskamrat i konsten, och sedan gjorde de tre
fångarne sig en rätt god förtjänst på denna »ämbetsutövning».
Löjtnant Lyth berättar i sin dagbok för år 1715: »Den 8
maj antog jag kondition hos borgmästaren i Solikamski,
vid namn Ivan Jevreinov, att informera dess son av samma
namn uti latinska och tyska språket men blev för min
använda flit, möda och besvär intet bättre belönad, än att
bemälte borgmästarens son Ivan Jevreinov d. 15 dennes
maten med förgift bemängia låtit, således att avhända mig
livet och slippa sin information, vartill han ingen ringaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0454.html
