Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De svenska krigsfångarne i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycken uppmärksamhet och kom inom kort så långt, att
han kunde berätta alltifrån världens skapelse ända till
Kristus, visserligen med enfaldiga ord men dock rätt noga
och ordentligt.
Äntligen benådade mig den käre Guden också i detta
arbete med en liten anblick av hans hjälp. Det kom nämligen
i mina händer en andlig bok om huru barn kunde
undervisas och föras till sann gudsfruktan. Och snart därefter
erhöll jag en katekes, ur vilken jag utdrog de lättfattligaste
styckena och lärde gossen.»
Efter hand kommo flera barn till, och så uppstod i
Tobolsk en verklig skola, där de små fingo undervisning även
i läsning, skrivning och räkning, geografi och språk, teckning,
handarbete och sång. Nästan alla lärarne voro officerare.
Även förnäma ryssar skickade sina barn till skolan. En
del vuxna personer satte sig också på skolbänken. Men i
maj 1715 brann skolhuset ned, och barnen förskingrades.
Efter en tids stora svårigheter lyckades man emellertid
förvärva ett nytt skolhus. Flere av barnen både bodde och
åto i skolan.
»I december 1716 kom en kapten från en stad 100 mil
från Tobolsk med fyra barn i det endaste syftet att sätta
dem i skolan. Av dem blevo också tre intagna i skolan,
där de för sitt armods skull fingo fri information och
förplägnad.» Flere liknande fall förekommo sedan. År 1717
anlände t. o. m. en tatarhövding till Tobolsk för att bese
den ryktbara svenska skolan. En gammal tatarisk mollah
eller skriftlärd gjorde också ett besök där och skickade
sedan som present ett par svanvingar till skrivpennor åt
de kristna barnen.
»Den 16 mars 1717 kom en gosse, som några månader förut
redan avgått från skolan och begivit sig till sina föräldrar
150 verst[1] härifrån ute på landet, tillbaka till skolan och hade
med sig sin lille halvbroder om 5½ år för att tagas i kost
och information mot betalning.»
Ofta var emellertid skolans ekonomiska ställning så
förtvivlad, att von Wreech var nära att nedlägga sitt verk.
Men så rönte han bevis på en rörande offervillighet och fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
