Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De svenska krigsfångarne i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bojar. — Om en svensk fänrik i närheten av Samarov, som
gift sig med en ryska men bibehållit sin lutherska religion,
lämnar oss samma dagbok den upplysningen, att »när
freden blev, gick han med de andre kamraterne hem och
lämnade hustrun kvar».
Kagg har en hemsk historia att förtälja om en löjtnant
vid Rigiska adelsfanan, som i oktober 1717 »skar halsen av
sig i Tobolsk uti sitt raseri». Han hade samma dag på
förmiddagen övergått till den grekisk-katolska religionen.
Ett rysligt öde drabbade också bataljonspredikanten
Brunerus, som i Tomsk blev katolik »men blev sedermera kort
därefter helt galen och från sine sinnen, då ryssar satte
honom in i ett kloster, därest han straxt därpå blev död».
En annan fältpräst, vid namn Strandbäck från Skaraborgs
regemente, lät döpa om sig i Tobolsk och blev sedan fiskal
i staden. Strax därefter gifte han sig med »en rysk
canaille-kona, med vilken han fick 800 rubel. Sedermera levde han
straxt som de andre ryssar med sin hustru och slog henne
dageligen och continuerligen.»[1]
Hellre än att beblanda sig med ryska kvinnor gjorde dock
de flesta karolinerna som löjtnant Brunstedt vid Nylands
kavalleriregemente, vilken i Tobolsk förlovade sig med änkan
efter en kamrat, fastän föremålet var »en gammal utlevad
käring».
I von Weihes dagbok ger oss författaren en något drastisk
teckning av kärlekens makt. Den manliga parten är där en
ryss, som brinner för en svensk flicka. Weihe berättar, att
i maj 1712 vart »kommissarien Akisow i Ustiga plågad med
underliga kärleksgriller. Ty så snart hans fru antingen av
melankoli eller av förtvivlan störtat sig i en brunn och där
lyckligen funnit en osalig ändalykt, var han genast betänkt
att fylla den lediga platsen på sin äkta bädd med en annan
person. Och till den ändan kastade han sina blickar på
dottern till en fången köpman från Narva vid namn Apollonia.»
Men hon var förståndig nog att avböja alla Akisows skänker,
»förebärande, att hennes troslära medgåve henne icke att
bestiga en moskovitisk äkta säng». Då försökte den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
