Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De ryska krigsfångarne på Visingsborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fått kännedom om den ryska landstigningen på ön i början
av juli.[1] Men deras landsmäns besök hade blivit helt kortvarigt,
och flyktingarne drabbades av det hårda ödet att ånyo bli
fängslade och återförda till Visingsborg.
Vid jultiden 1718 tog ryssarnes fångenskap på Visingsborg
ett plötsligt slut. Två dagar före julafton stod Per Brahes
slott omsvept av lågor, och på en natt var Visingsborgs saga
slut. För folkfantasin var det klart, att elden måste ha varit
anlagd av fångna ryssar, och ingen anledning finns heller att
betvivla sannolikheten av denna sägen.
De 1,600 husvilla fångarne förlades till Jönköping, Eksjö,
Gränna och Växjö. Nu fingo de det återigen bättre, fingo
njuta av den jämförelsevis stora frihet, de haft före
förläggningen till Visingsborg, och kunde även nu rätt mangrant
glädja sig åt det täcka könets välvilliga intresse.
Den 30 augusti 1721 kom befrielsens stund för dem, vid
ungefär samma tid som för de fångna svenskarne i Ryssland.
Av bägge parterna var den innerligt efterlängtad.
Litteratur:
Sigurd Schartau, De ryska krigsfångarne på Visingsborg (Karolinska förbundets årsskrift för år 1915).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
