- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
558

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Sveriges krafter växa under Arvid Horns och ständernas vård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hamnordning, som bygger på en äldre sådan av 1669. För övrigt
är det intressant att se, hur traditionerna från det
medeltida »hamnskrået»[1] ännu leva kvar. Nu liksom då skulle
högsta uppsikten utövas av en hamnfogde, vilken tillsammans
med tre av »de älste och beskedeligaste» männen på platsen
bildade den domstol, som skipade rättvisa på fiskelägret.

Hamnfogden ägde bland annat övervaka, att ingen gjorde
intrång i annans rätt. Förseelser härutinnan voro belagda
med böter och ersättningsskyldighet. Stöld av annan mans
båt, fiskredskap eller fisk straffades dessutom med kyrkoplikt
i den församling, varunder fiselägret låg, samt med
förvisning från hamnen, »om fiskelägret honom icke vidare vill
hos sig lida».

Från 1450 års »hamneskrå» igenkänner man också det
vackra lagbudet för fiskarne, att »vid storm och oväder
vara varandra behjälpeliga att komma väl i hamn med fisk
och fiskeredskap». Den solidaritetskänsla, som än i dag lever
så stark på våra fiskelägen, har gamla rötter. Denna
solidaritetskänsla tar sig också på en annan punkt i 1726 års
förordning nästan ordagrant samma uttryck som anno 1450.
Det stadgas nämligen: »Var och en gäle,[2] salte och förvare
sin fisk, så att sällskapet därvid icke förakt lider, vid 3 mark
s. m:ts böter; skolandes hamnefogden vid fiskens packande
skärsåda, om den är god, väl saltad och packad. Finnes
flärd[3] däri, böte ägaren 40 mark s. m:t och have förverkat
godset, varav fogden och fiskelägret få hälften vardera.»

Stark har också omsorgen om sabbatens helgd i alla tider
levat på våra fiskeplatser. I 1726 års hamnordning heter det,
att alla fiskare, som icke hade laga förfall, borde »på
sön- och store helgedagar» bevista gudstjänsten i sockenkyrkan.
Men om denna var så avlägsen, att man icke kunde samma
dag hinna tillbaka till fiskelägret, skulle detta genom
landshövdingens försorg erhålla en predikant på platsen mot
skälig lön av fiskarne. Försummelse av gudstjänsten var
de tre första gångerna belagd med böter, men fjärde gången
blev straffet förvisning från hamnen.

Svordomar sökte man nu som under medeltiden motarbeta
genom lagbestämmelser: »De till svordom och eder begivne


[1] Se bd I: 573.
[2] Skall rensa (egentligen: taga bort gälarna).
[3] Fusk, underhaltig vara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:22:26 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/5/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free