Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Jonas Alströmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet, var Olof Rudbeck den förste, som odlade den
ursprungligen amerikanska plantan i vårt land. Den »peruvanska
nattskattan», såsom han kallade den, prydde på hans tid
Uppsala botaniska trädgård. Sedan förekom den i en och
annan finare trädgård såsom prydnadsväxt, för de vackra
blommornas skull. Den förste svensk, som odlade potatisen
för dess nytta, var Alström. Han började därmed år 1724
på sin egendom Nolhaga nära Alingsås, och därför kallas
potatisen än i dag av allmogen i flere trakter för »nolor».
Efter tre års försök utgav Alström en folkskrift om hur
»jordpäron» skulle odlas. Efter ytterligare sex år kunde
han till sin glädje pigga upp allmänheten med berättelser
om flere lyckade försök på olika håll. Bland annat hade
en bonde i Göteborgstrakten, som fått ett lispund
sättpotatis, därav erhållit en sådan skörd, att den räckte för hans
hushåll hela vintern. Ännu bättre blev avkastningen tredje
året, då han sålde så mycket potatis, att inkomsten räckte
till alla utlagorna, och ändå hade han jordpäron över till
föda och utsäde.
Med tanke på den ofantliga betydelse, som denna rotfrukt
fått för vår folknäring, har skalden Franzén i sin
minnesteckning över Jonas Alström yttrat, att han »tryggat ett rikes
självbestånd med en planta». Det skulle dock dröja
mansåldrar efter Alströms tid, innan regering, riksdag och enskilda
intresserade män och kvinnor genom utdelning av sättpotatis
och genom premier åt potatisodlare lyckades övertyga
Sveriges allmoge om vilken välsignad hjälp denna härdiga och rikt
givande växt var i kampen mot hungersnöd. Envist föredrog
bonden att förkorta sina dagar med barkbröd — så hade ju
far och farfar gjort! Folk hade också fått för sig, att den nya
växten var skadlig, om inte rent av giftig. Många tyckte för
resten, att rovor och kålrötter smakade bättre — så stor är
vanans makt. Dessa rotfrukter voro också mindre ömtåliga
för nattfrost. Först i början av 1800-talet blev potatisen
allmän svensk kulturväxt.
Jonas Alström har också kraftigt befordrat tobaksodlingen
i Sverige, men den vanliga uppgiften, att han här
infört plantan, är ej riktig, ty tobak odlades, såsom förut
framhållits, i Skåne, innan Alström började därmed i Alingsås.
Största svårigheten med Alströms tobaksodling synes ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
