- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
46

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne och ryska kriget - Hattarne lyckas rädda sin maktställning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Bönderna hade föresatt sig att själva valdagen vara i
Stockholm för att genomdriva danske kronprinsens val och
»utrensa ogräs», såsom de hade vänligheten att svara
regeringens utskickade. De talade också om att genast överlämna
regeringen åt danske kronprinsen och »skicka hem den gamle
tysken». Råd och ständer blevo ängsligare för var dag.
Många, både riksdagsmän och andra, reste sin väg i
förskräckelsen. Ingen vågade taga itu med upproriska landsmän. Det
var ju »ett hett järn» att röra vid.

Dalmasarne fingo alltså obehindrat marschera på. På
morgonen den 20 juni såg man deras långa tåg röra sig
framåt på landsvägen norr om Stockholm. I tusental kommo de
inryckande, väpnade med bössor och spikklubbor och stänger
med avbrutna liar på, kolonn efter kolonn i sina olika
sockendräkter med flygande fanor. I spetsen red Schedin
»med ett stort svärd vid sidan och pistoler vid sadeln»,
berättar Axel von Fersen, som på konungens befallning travat
upprorsmännen till mötes för att hejda dem. Kung Fredrik
kom själv ridande i skritt ett stycke efter Fersen.

När Fersen framförde konungens befallning med orden
»Halt! Konungen kommer!», blev Schedin alldeles vit i
ansiktet »som ett lärft». Han tillkallade de olika socknarnas
anförare, och efter en stunds rådplägning åtlydde han Fersens
anmaning och red konungen till mötes. Om mötet mellan
de två berättar Fersen: »När vi voro några steg ridne, bad
jag honom stiga av hästen, emedan det vore mot respekten
att rida konungen till mötes. Han steg genast av och gav
hästen till sin adjutant. Jag presenterade honom för konungen,
som tilltalade honom nådigt för den goda ordning, han hållit
med sitt folk under marschen.» Konungen yttrade därpå,
att han önskade rida utmed hela truppen och bese den.
Upprorsskaran fick då genast befallning att lämna rum på
landsvägen. Bataljon efter bataljon gjorde vänster om och
skyldrade för sin konung, allt efter som han red förbi. Mitt inne
i marschkolonnen befann sig major Wrangel till häst. Han
saluterade med sin värja, men Hans Maj:t behandlade
honom som luft.

När konungen återvänt till têten, talade han vid
dalkarlarnes anförare, meddelade dem, att den efterlängtade freden var
sluten, och lovade, att om bönderna skickade några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free