Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne som försvarare av vårt nationella oberoende - Kejsarinnan Elisabets försök att tillvälla sig förmynderskap över tronföljaren tillbakavisas av Hattarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med tronföljarvalet, utspredo Hattarne det påståendet, att
denna innerst var riktad mot det gjorda valet och åsyftade
att kullkasta Adolf Fredriks tronföljd. Alltså var den ju
innerst samma andas barn som Dalupproret — det var klart!
Springer blev alltså inför sekreta utskottet anklagad för att
ha omfattat dessa samhällsvådliga läror, och utskottet var
ej sent att låta arrestera den farlige mannen och tillsätta en
utomordentlig kommission att döma »hans brottmål med allt,
vad därutav härflyta kunde». Så hade Hattarne nu liksom
1741 fått till sitt förfogande en förräderikommission med nästan
obegränsad fullmakt. Från rannsakningen om Springers
villomeningar i principalatsfrågan kom domstolen snart in
på hans deltagande i riksdagsintrigerna, hans
penningutdelningar och fullmaktsköp för rysk räkning. Genom att
ömsevis skrämma honom med Tjuvkällaren och ömsevis använda
list fick man ur honom ett och annat av värde, men ingenting
som bevisade några stämplingar mot tronföljden. Bland
besvärande bevis, som förebragtes mot Springer, var ett brev
från honom till en adlig löjtnant, vilket varit åtföljt av 600
daler kopparmynt att därmed köpa »tre stalloxar», som skulle
vara i Stockholm senast den 12 september 1746. I brevet
utlovades, att de skulle bli »väl stallade». Springer bekände
ganska villigt, att härmed menades tre adliga huvudmän,
och medgav, att han handlat med fullmakter, men det ansåg
han vara en lovlig affärsrörelse.
Det var inte så mycket, man lyckades få ur Springer, men
kommissionen bättrade på det med material, som den satte
ihop ur anonyma angivelser — ty den drog sig ej för att ta
emot sådana — av den lösligaste beskaffenhet. Det var
rykten och löst prat av personer, vilkas namn icke ens
uppgåvos, rörande stämplingar mot tronföljden m. m. »Det har
sagts», »en främmande minister har sagt» — sådana voro de
grunder, varpå angivarne byggde sina uppgifter. Med skäl
anmärkte lantmarskalken, att av kringlöpande struntprat
kunde vem som helst sätta ihop dylika berättelser.
Men kommissionen förstod konsten att koka soppa på en
spik, och alltsammans blandades ihop med vad man pressat
ur Springer till en rafflande anrättning, en skräckinjagande
berättelse om hemliga stämplingar till tronföljdens
omstörtande och hela rikets fördärv, vilka nu genom den Högstes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
