- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
472

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett mörkt blad i upplysningstidens hävder - Sveriges sista häxprocess

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Per Olofson borde ha haft anledning att tvivla på
ynglingens historia redan på den grund, »att varken väppling
eller annat gräs hade där i orten hunnit ännu uppväxa, då
det fyrbladiga väpplinggräset skulle blivit hämtat.
Vartill kommer, att vid minsta efterfrågan det kunnat bliva
både kunnigt och bevisligt, att den kvinna, ifrån vilken
håren skulle blivit tagne, icke varit ur sitt hus den aftonen,
då sådant likväl skulle efter gossens sägen hava skett ute
på fältet.» Men sockenskomakaren var idel öra, och genom
honom kom historien ut i bygden.

Den väckte sådant uppseende, att församlingens prästmän
ansågo sig böra anmäla den för stiftets biskop, Samuel
Troilius, vid den visitation, som han anställde i pastoratet
i juli samma år. Biskopen tog skomakarynglingen i förhör
men fann hans svar på framställda frågor så föga
sammanhängande, att han icke kunde annat än betrakta det hela
som en uppdiktad lögn. Icke förty ansåg sig biskopen böra
i närvaro av församlingens prästerskap anställa
rannsakning även med de angivna kvinnorna. De förklarade sig
samtliga oskyldiga, och till bekräftelse därpå — eller snarare
till bevis på sin egen vidskeplighet — lät Hans högvördighet
tillställa den komedin att låta kvinnorna »med honom bedja,
det ifall de voro i någon måtto skyldige, Gud ville låta dem
bliva så mörke, grå och stygge i ansiktet, som gossen hade
beskrivit dem». Med stapplande tungor instämde de enfaldiga
dalkullorna i den uppbyggliga bönen. Därefter tillsporde
biskopen dem, »om de ej ville, att gossen måtte bliva lagligen
tilltalad för det om dem utkomna ryktet». Men de svarade,
att de ej ville göra honom olycklig, allenast han inför
kyrkoherden toge sina ord tillbaka. Detta bevis på ett försonligt
hjärtelag tydde emellertid biskopen efter sitt huvud såsom
ett misstänkt tecken till, »att de hade fruktan och farhåga
för en laglig undersökning», och förklarade, att under sådana
förhållanden måste han anmäla saken hos konungens
befallningshavande till undersökning vid urtima ting.

Detta hölls i Åls socken i augusti samma år. Som ordinarie
domhavanden var tjänstledig, hade till domare förordnats
en ung vice hovrättsnotarie vid namn Ekman.

Sedan Erik Johansson fått inför rätten upprepa sin
skildring av vad han upplevat den märkliga natten efter Kristi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free