- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
499

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Pommerska kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fälttåg, för att han skall glömma sina hemvanor och bilda sig
för kriget. De soldater, vilka därefter överleva den hårda
lärotiden, äro goda, t. o. m. utmärkta.»

Om officerskåren gör Fersen följande svartmålning med
många överdrifter men mycken sanning på botten: »Svenska
indelta officern är lättjefull, ömtålig, avundsjuk, försumlig,
misstänksam och uppstudsig. Han hatar sin förman och
baktalar utan urskillning eller kännedom den, som befaller över
honom; alltid färdig att öppna rättegång, som vanligtvis
slutar till förmannens nackdel, emedan pluraliteten är
allsmäktig i Sverige och det lydande ståndet utgör pluraliteten.

De högre graderna inom krigshären äro berövade all
auktoritet och hava intet inflytande utan genom personligt värde
eller genom de fördelar uti riksdagstrakasserier, som vissa
höga militärpersoner vetat förskaffa sig.»

Det fanns dock inom officerskåren många, som livades av
samma anda som major Lars Hierta vid Västgöta kavalleri,
en krigsbuss som bara längtade efter att få möta fienden
och i brev lät sin överste få det beskedet: »Vi tänka med
Guds hjälp gå på och slåss till sista man, så hårlockarne
skola ryka kring fältet. Styre nu Gud, så går det väl —
nog äro vi både färdiga och villiga fullgöra vår skyldighet.»

Han höll också redligt ord. Fast han allt emellanåt
ansattes av stenpassion, blodstörtning och andra skröpligheter,
klagade han ej. Sina käcka västgötar bedyrar han att han
ville föra i elden, »så länge en bloddroppa i mig är varm och
övrig». Han skulle nog visa, »att de svenske hava ock nävar
samt mod i bröstet. Så tänker jag, och så tänka alla mina
käcka kamrater; och med den tanken vill jag dö, när Gud
behagar.» Med dessa manliga ord slutar han en av sina
skrivelser till översten.

När Hierta sedan en gång blev sårad i foten, så att det var
fråga om att amputera tårna, låter det i samma tonart som
den äkta karolinska: »Skulle jag än mista tårna och dock få
behålla armarna, hoppas jag vid första tillfälle få rida i
rågen ännu några lustiga duster med fienden och visa
preussarne, att ingen käck ryttare fasar för deras geschwinde eld.»

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free