- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
540

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Hattväldet lutar mot sitt fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


På detta område hade Pechlin för övrigt alldeles särskilda
motiv för sitt handlingssätt. Han var nämligen måg till
Plomgren, växelkontorets förste styresman, och svåger till
en av Sveriges störste exportörer vid namn Jennings, som
också var en av bankens störste låntagare.

Vad växelkontoren beträffar, voro alla partier nu ense om
att deras verksamhet varit förfelad. Därför uppsade sekreta
utskottet i april 1761 kontraktet med Kiermanska
växelkontoret. Därmed var det för alltid slut på detta slags
institutioner, vilka spelat en så betydande roll i Hattpartiets
finansiella historia. Men rådet, som fått uppbära så mycket
klander för sina överenskommelser med växelkontoren, gick
med sekreta utskottets hjälp fritt från alla efterräkningar.

I och med Pechlins återgång till Hattarne hade oppositionens
leder blivit sprängda. En liten skara trogna följde honom
genom tjockt och tunt, även sedan hans dubbelspel blivit
bekant. Men gränslös blev förbittringen mot honom bland
Möss- och hovpartierna, och då och då gav den sig luft i
utbrott av harm och förakt, när han försökte uppträda med
myndiga åthävor på riddarhuset. Man ruvade på hämnd.

Tillfället därtill kom i augusti 1761, då Pechlin på
riddarhuset i stridens hetta fällde några förgripliga yttranden mot
rådet, av vilka hans motståndare begagnade sig. Det var flere
talare, som då med stor häftighet angrepo rådet för att i en
utnämningsfråga ha visat missaktning för riksens ständer
och handlat i strid mot deras uttryckliga vilja. Pechlin var
en av de hetsigaste. Han beskyllde riksråden för »intriger»
och brist på aktning för riksens ständer, ja yrkade på att de
borde få en skarp föreställning inför öppna dörrar.

Pechlin justerade väl sedan bort de värsta överorden i
protokollet; men Mössorna och hovpartiet hade nu fått vapen
i händerna mot honom. En man, som visat ett sådant förakt
mot regeringen, att han med skymfliga och obevisliga
tillmälen angripit riksrådet, borde icke räknas värdig att
tillhöra riksens ständer. Man lyckades också — med en rösts
övervikt — genomdriva, att han uteslöts från riddarhuset
för denna och följande riksdag.

Men den sällsynt ringa röstövervikten för beslutet lockade
naturligtvis till försök att riva upp detta. I sex veckor pågick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free