Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- De yngre Mössornas tid. 1765—1769
- Mössrådets regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla de utländska sändebuden men röstade så, som han
ansåg vara bäst för sitt land.
Allt emellanåt var det nog också de utländska
ministrarne, som blevo lurade, och lika väl som de begagnade
svenska partimän för sina syften, lika säkert är det, att dessa
mer än en gång utnyttjade de främmande sändebuden och
deras pengar för sin egen och partiets fördel.
Det fördärvbringande i mutsystemet ligger, såsom Stavenow
framhållit, utan tvivel mera på det moraliska än på
det politiska området. Korruptionen blev i längden en
formlig andlig pest för vårt folk, och har moralisk röta väl
börjat på en fläck, så sprider sig förruttnelsen snabbt till
hela personligheten.
*
Huruvida det yngre Mösspartiets ledare ägde tillräckligt
mod och klokhet för att kunna frigöra sig från det farliga
beroendet av Ryssland är en fråga, som ej låter besvara sig,
eftersom det aldrig kom därhän, att de fingo känna sig
riktigt fasta i sadeln, såsom de äldre Mössorna och Hattarne
gjort på sin tid. De skulle nämligen stupa på sitt försök
att bryta den byråkratiska oppositionen.
Vid åsynen av den fara, som svävade över Hattchefernas
huvud, samlades dessa genast till överläggning, och deras
beslut blev, att man skulle söka få en riksdag
sammankallad, där man med hjälp av den folkstämning, som agiterats
upp, borde kunna störta Mössorna.
Redskapet för framtvingande av riksdagskallelsen skulle
konungen bli. Honom vann man genom ett skriftligt löfte
av Scheffer, Hermansson och andra Hattchefer att på
riksdagen arbeta för att hela den verkställande makten skulle
överlämnas åt konungen och ständernas befogenhet
inskränkas till lagstiftning och beskattning.
På det villkoret lovade Adolf Fredrik att slå ett slag för
saken redan på nästa rådssammanträde, den 12 december 1768.
Hans ovanliga beslutsamhet får till god del skrivas på
kronprins Gustavs räkning, som gjorde allt, vad han förmådde,
för att pigga upp sin faders handlingskraft. I sin dagbok
har han vid denna tid nedskrivit: »Äntligen är tyranniet
stiget till en höjd, att man måste störta våra tyranner eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0576.html
