Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten
- Adolf Fredriks sista regeringsår
- Ständerväldets sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han var död. Han dog »av hetvägg[1] — ty det var fettisdag —,
surkål, kött med rovor, hummer, kaviar, böckling och
champagne», berättar skalden Johan Gabriel Oxenstierna och
tilllägger: »Det är ej att omkomma på det mest lysande sätt
utan att dö en probstdöd.»
Adolf Fredrik var vid sitt frånfälle något över 60 år. Vad
hade man att vänta av den nye konungen?
Ständerväldets sista tid.
VID ADOLF FREDRIKS död befann sig hans äldste
son och efterträdare i Paris. Dit hade han nämligen
blivit inbjuden av franska regeringen i samma veva,
som denna visade sitt missnöje både med Hattarne och med
sin ambassadör i Stockholm genom att återkalla denne med
alla tecken till onåd. I stället önskade Frankrikes styresmän
att med Sveriges blivande konung direkt överlägga om hur
man skulle kunna råda bot på »anarkin» i Sverige.
På hösten 1770 hade kronprinsen anträtt sin färd till
Frankrike i sällskap med sin forne guvernör och nuvarande
förtrognaste rådgivare, Karl Fredrik Scheffer, som ägde goda
försänkningar inom Frankrikes ledande kretsar sedan den
tid, då han var svensk minister i Paris. Vid franska hovet
blev den svenske tronföljaren mottagen med största
vänlighet av den gamle konung Ludvig XV, som flitigt inbjöd
honom till hovets fester. Ej mindre välvilligt var det
mottagande, som han rönte i den franska huvudstadens
sällskapsvärld och vittra kretsar. Här hade särskilt Sveriges
sändebud i Paris, skalden Creutz, berett marken för sin
blivande konung genom att i översvallande beundran sjunga
hans lov i alla tonarter.
Hela Creutz’ verksamhet vittnar om en gränslös
tillgivenhet för konungen och Sveriges sak, som han omfattade
med en skalds känsliga svärmeri. Han var en av dem, som
blint trodde på Gustav och på hans förmåga att göra slut
[1] Fettisdagsbulle: semla, fylld med sockrad mandelmassa, i varm mjölk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0600.html
