Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Statsvälvningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i den glada stämning, som rådde, var det ingen svårighet
att få gossarne med på en statskupp. Pokulerandet fortsatte
till fram på morgonen, då det blev tid att gå till exercisplatsen.
Där steg Hellichius framför fronten, drog sin värja och
yttrade, att underrättelser från Stockholm gåvo till känna, att
konungen ingenstädes vore säker om sitt liv. »Han har varit
vår chef»[1] — sade han —, »viljen I för honom våga liv och blod?»
Ett enhälligt »ja» blev truppens svar. Därefter bemäktigade
sig Hellichius fästningen och staden, och ett manifest
uppsattes, vari garnisonen uppsade ständerna tro och lydnad.
Så snart besättningen förklarat sig för konungen, tillställde
man den komedin att låta en löjtnant »fly» till prins Karl
i Landskrona och med skräckslagen uppsyn förtälja honom de
rysliga händelser, som utspelats i Kristianstad. Med
bestörtning målad i sina anletdrag åhörde prinsen hans berättelse
men ryckte snart upp sig till energisk handling och uppbådade
de trupper, som funnos i Skåne. I spetsen för dem tågade han
mot Kristianstad — givetvis för att kväsa upprorsandan i
dess brodd!
Nu hände sig emellertid så, att en av Mösscheferna,
överståthållaren Rudbeck, på uppdrag av sekreta utskottet
befann sig på inspektionsresa till Karlskrona och kom åkande
till Kristianstad i en ståtlig vagn, förspänd med sex hästar,
några timmar efter upprorets utbrott. Man kan tänka sig
hans förvåning, då vagnen utanför stadsporten blir hejdad
av skiltvakterna under förklaring, att ingen får slippa in.
Förgäves åberopar han sekreta utskottets uppdrag — ingen
tycks bry sig om denna fruktansvärda myndighet längre.
Han ser officerare och manskap sysselsatta med att uppkasta
försvarsverk men kan icke få ur dem någon riktig
upplysning om vad allt detta skall betyda. De svara bara, att de
ingenting veta och endast lyda order.
Rudbeck får syn på en fortifikationsofficer, som han
vinkar till sig. »Är något fästningsarbete för händer, eftersom
ingen får köra igenom», frågar han.
»Det vet jag intet», svarar löjtnanten.
»Är fienden i landet», fortsätter överståthållaren.
»Det vet jag icke», genmäler officeren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
