Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Statsvälvningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Är här uppror»?
»Det vet jag icke.»
»Vem har högsta befälet i staden?»
»Det vet jag icke.»
»Vem är Ni?»
»Det vet jag icke.»
»Vad heter Ni?»
»Det vet jag icke.»
»Är Ni klok eller vanvettig?»
»Det vet jag icke.»
Så berättar Toll själv, som dock med sin kända benägenhet
att gyckla med både sig själv och andra icke får tas alldeles
på orden.
Rudbeck lät nu köra till närmaste gästgivargård, där han
äntligen genom samtal med bönder och andra resande lyckades
få fram några dunkla uppgifter om vad som försiggått i
staden, och efter detta fann han bäst att fortast möjligt
åka tillbaka till Stockholm. På aftonen den 16 augusti var
han tillbaka där igen, och följande morgon avlämnade han
berättelse, först inför sekreta utskottet och sedan inför
konungen och rådet, om vad som hänt honom i Kristianstad.
Ända dittills tyckas varken de styrande i Stockholm eller
de utländska regeringar, som fruktade för en svensk
statsvälvning, ha riktigt trott på de uppgifter om ett sådant företag,
som man fått genom avskrifterna av franska ministerns
depescher från Stockholm. Man synes ej ha tilltrott den unge
konungen en sådan djärvhet och handlingskraft. För övrigt
voro Ryssland och Preussen just nu upptagna av viktigare
intressen. Den 5 augusti 1772 hade Rysslands, Preussens
och Österrikes regenter »i den allraheligaste Treenighetens
namn» undertecknat sin överenskommelse att dela Polen för
att »bevara den goda harmoni», som rådde mellan de tre
förbundna, samt »återställa lugn och god ordning inom Polen».
Dels genom franska regeringen, dels genom Sveriges
sändebud vid ryska hovet hade Gustav III kunnat följa gången av
de underhandlingar, som skulle leda till våldsgärningen mot
Polen. Och samtidigt måste han åse, hur ett parti inom hans
eget land i sin oventenhet om verkliga läget brann av
otålighet att få till stånd ett förbund, som skulle föra Sverige i
armarna på tsardömet. Skulle det lyckas att rädda Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
