Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - En rikt begåvad men olycklig man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följande kraftiga formulering: »Du infama niding! Om du
har så mycket hjärta i ditt bröst, som du har infamie i din
själ, så möt mig i skogen emellan Solna kyrka och Norrtull
på själva landsvägen klockan precis halv 3 i dag eftermiddagen
att med värjan eller pistolen i näven försvara dina infama
gärningar och därföre få din förtjänta lön! Tag bägge
delarna med dig, och om någon vill vara din sekundant, så
låt honom följa med, men ej mer än en, ty flera tager jag
ej med mig! Om du ej kommer, så deklarerar jag dig för
en infam Jeanfoutre för hela världen. Brevbäraren kan säga,
vem jag är.»
Sprengtportens nya avskedsansökan var ej mindre sårande
för konungen än den förra. Generalen förebrådde Hans
Maj:t i indirekta ordalag både orättvisa och otacksamhet.
Med fullt fog sade Gustav till Karl Fredrik Scheffer, att han
nu i »halvtannat år tålt av Sprengtporten vad en enskild
man icke skulle tåla». Men konungen visade alltjämt samma
beundransvärda tålamod. Han återställde ansökningen och
besvor i ett brev generalen att taga sitt förnuft till fånga och
ej förstöra sin framtid. Sprengtporten insåg återigen, hur
illa han burit sig åt, och bad om förlåtelse. Men vid sin
avskedsansökan fasthöll han med finsk envishet. — Nu måste
hans anhållan beviljas. Det var med tungt hjärta, konungen
tog det avgörande steget. Men han tilldelade honom ej blott
den lagliga pensionen utan dessutom en särskild pension av
30,000 daler s. m. årligen. Det var sannolikt den största
pension, som dittills förekommit i Sverige. Härom underrättade
han Sprengtporten genom ett nytt brev, vari han försäkrade
generalen om sin oföränderliga vänskap och tacksamhet
och förklarade, att det var honom ensam näst Gud, »som den
äran tillkom att hava frälsat vårt gemensamma
fädernesland». Men Sprengtporten skickade tillbaka pensionsbrevet
och anhöll som en nåd, att konungen ville nedsätta
beloppet till en ringa summa. Gustav III lät dock ej rubba sig
från sin föresats att belöna sin medhjälpare kungligt, och
generalen bekvämade sig slutligen till att uppbära
pensionen.
Med en avskedsaudiens under tårar å ömse sidor slutade
förbindelsen mellan Gustav III och hans förnämste
medhjälpare vid revolutionen efter att ha varat i knappa två år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
