Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Johan Henrik Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans ögon syntes tårar pressa,
då de i kitteln sprattlade.
’Nej, ingen dör så grymt som dessa’,
skrek han, ’ty de dö levande.’
Man hört, hur mången auktor skriker,
när minsta fel bestraffning fann;
men Dumbom tålte lätt kritiker,
så snart de rörde någon ann’.
Vår Dumbom lade sig en afton
helt frisk och sund till själ och kropp
men steg om morgon’ stendöd opp. —
O vandringsman, γνωθι σεαυτον[1]!
»Än hade åldern icke plöjt hans panna,
och icke strött sin driva i hans lockar
och icke tyngt hans fjät och böjt hans skuldra
och släckt hans snilles eld. — Men vad ej åldern
det hade sorgen redan gjort och smärtans
fördolda gift och känslans yra brånad
och svallet av de sjudande passioner
och svikna hopp om nöjen — ack! som lovat,
och ledsnan, mera grym, av dem som hållit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
