Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Riksdag i missnöjets tecken och vad den drog med sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det behövdes inte mer, än att lantmarskalken hörde sig
för om konungens mening i denna grundlagsfråga, för att
Gustav genast skulle instämma med riksdagens majoritet
och glädja sina ständer med den skriftliga förklaringen:
»Detta är alldeles min tanke.» Därmed var en stor
konstitutionell seger vunnen, och ständerna framförde genom en
deputation sin tacksamhet till konungen. — Men det skulle strax
visa sig, att Hans Maj:t hade sina särskilda syften med
denna medgörlighet.
Medan riksdagen ännu hade konungens lagförklaring i
friskt och tacksamt minne, fann Gustav tillfället lämpligt
att rycka fram med en fråga, för vars lösning han behövde
all den tacksamhet, han kunde räkna på. Den rörde den s. k.
passevolansen och betraktades av både konungen och
oppositionen såsom riksdagens huvudfråga. Redan före
riksdagen hade Toll lyckats förmå rust- och rotehållare
vid en del regementen till förbindelser att varje år, som
regementsmöte ägde rum, erlägga en viss kontant avgift, s. k.
mötespassevolans, till kronan, mot att de hädanefter sluppe
bekosta soldatens och vid kavalleriet även hästens förplägning
på marscher och vid möten samt soldatens skjutsning till
och från mötena. Därigenom skulle man vinna fördelen av
likformig utrustning och underhåll för armén samt möjlighet
till en snabbare mobilisering.
Det hade dock behövts mycket både lockande och trug
av Toll själv, av landshövdingar, överstar och ståndspersoner
för att få bönderna att gå med på saken, och ändå hade det
inte lyckats vid mer än några få regementen. Reformen hade
stött på så starkt motstånd, att den tydligen ej kunde
genomföras inom armén i dess helhet utan riksdagens hjälp. Men
det bådade icke gott för sakens framgång, att skåningarne på
riksdagen klagade över att passevolansen blivit dem av Toll
påtrugad även med olagliga medel. Oppositionen var också
fast besluten att här bjuda konungen spetsen. Man var
rädd för att i en sådan konungs hand göra armén rörligare.
Så mycket lättare skulle den då kunna missbrukas för hans
krigiska hugskott. Och så tacksam var man ändå inte över
den lagförklaring, han nyligen bifallit, att man i förtjusningen
däröver ämnade gå ifrån sin föresats att tillfoga honom ett
nederlag och låta honom känna oppositionens makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
