- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
456

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solen går ned i åskmoln - Kungamordet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan aptit.» Den glada stämningen hade flytt från Gustav
III:s hov. Solen började sjunka och skulle snart gå ned i
åskmoln.

Vanligen tillbragte konungen numera halva veckan i
Stockholm och halva veckan på sitt kära Haga, där han var
nästan ensam. Dit fick ingen mer än Armfelt komma utan
att ha erhållit särskilt tillstånd. Gustav höll på att utveckla
sig till en strängt arbetande enstöring av samma slag som hans
store morbror. Armfelt säger också: »Om himmeln förunnat
Gustav III ännu några års lugn, skulle vi på Haga hava
återfunnit filosofen på Sans-Souci mitt ibland sysselsättningar,
som anstodo en stor man och en vitterhetens idkare.»

Sekreteraren Ehrenström, som hörde till Gustavs
beundrare, fastän han ogillade mycket i konungens politik, säger om
honom denna tid: »Aldrig har jag sett någon människa mera
hushålla med tiden än konung Gustav III. Han kunde aldrig
vara sysslolös. Under kriget fanns han alltid sittande
antingen vid skrivbordet eller läsande i en bok, då han icke var
till häst för att visitera förposterna eller inspektera trupperna,
eller då han emottog rapporter, höll konselj eller gav order.
Stundom promenerade han till fots utom lägret, då han
befallde mig vara sig följaktig, under vilken promenad han
dikterade flera depescher till sina ministrar i London, Berlin,
Konstantinopel m. m. Till och med spektakeltimmarne
gingo icke fruktlöst förbi för affärer. Det fick jag en gång
under vintern 1789—90 på ett oförmodat sätt erfara. Jag
hade visat konungen ett brev, som jag erhållit från svenska
Pommern rörande det landets finansiella belägenhet. Han hade
omständligen instruerat mig, huru jag borde svara därpå
i överensstämmelse med hans åsikter. Jag utbad mig att få
visa mitt svar, innan det avgick, för att låta honom döma,
om jag rätt fattat hans mening. Han befallde mig att med
detta svar komma kl. 7 om aftonen i hans loge på franska
spektaklet. Då jag ditkom, blev jag av hans kammartjänare
införd i ett litet eklärerat rum, som blott med en tjock gardin
var skilt från hans loge. Kammartjänaren lyfte på gardinen
och gav min ankomst tillkänna. Straxt kom konungen ut
mitt under aktionen på teatern, satte sig i en fåtölj framför
ett litet bord, varpå lågo papper och skrivmaterialier. Han
hörde mitt brev sig föreläsas och gjorde därvid åtskilliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:05:48 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/7/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free