Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - »Armfeltska sammansvärjningen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skamlöshet oordentliga levnad än av schavotten». Hennes
forna vänner ville ej mer kännas vid henne, och den gamla
riksrådinnan stötte sin olyckliga dotter ifrån sig. Hennes
bror körde flere gånger bort systerns råe älskare, men den
lidelsefulla kvinnan, som numera ingen annan vän hade,
sökte alltid upp honom igen.
Ej ens Armfelt ville efter sin återkomst till Sverige veta
av henne mera. Han skall dock ha hjälpt henne med pengar
i hennes nöd. Det var det enda, han ville offra för henne,
som för hans skull offrat allt.
I sin förtvivlan beslöt den olyckliga kvinnan att lämna
Sverige och söka glömska av sina sorger i fjärran land.
Hennes mening var att fara ända till Algier. Men när hon kom
till Marseille, fick hon veta, att pesten rasade på andra sidan
Medelhavet. Hon beslöt då att stanna i Marseille, tills
farsoten upphört, och begagnade sig av den välvillige svenske
generalkonsulns erbjudande att bo i hans familj.
Snart övergav hon planerna på Algier, men i Frankrike
hade hon ej heller lust att slå sig ned, ty där hade »igenom
revolutionen dyrheten blivit driven till en otrolig höjd»,
och fransmännen tyckte hon inte om. Revolutionens
grymheter och uppkomlingsväsen hade förstört dem.
Då blev hon en dag i Marseille bekant med svenske
ministern Staëls fru, dotter till den berömde franske
finansministern Necker och själv berömd som författarinna. Madame de
Staël greps av livlig sympati för Magdalena Rudenschöld.
Hon, om någon, visste, vad det ville säga att ha ett ömt
hjärta och vara landsflyktig och förföljd. Hon beslöt att
taga den olyckliga under sina vingars skugga och tog henne
med sig till sin egen tillflyktsort Coppet vid Genèvesjön.
I närheten därav slog sig Magdalena Rudenschöld ned, och
långa tider bodde hon som gäst på sin berömda värdinnas
slott, där den snillrika kvinnan samlade omkring sig en krets
av tidens märkligaste personer.
Men mellan festdagarna hos madame de Staël hade hon
»ofta ej ens vad som fordras till livets nödtorft», såsom hon
skriver i ett bönebrev till Karl Johan 1811. Därtill började
hennes hälsa bli klen. Under sådana förhållanden antog hon
med tacksamhet ett erbjudande från sin bror överstelöjtnant
Rudenschöld, som blivit änkling, att flytta hem till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
