Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - »Armfeltska sammansvärjningen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom på hans gård Kroppfjäll i Hova socken i nordöstra
Västergötland och leda hans döttrars uppfostran. Hon fick
även undervisa sina brorsöner i franska. En av dem, den
sedan så märklige greven, kaptenen och skolläraren Torsten
Rudenschöld på Läckö,[1] berättar om sina minnen av fastern:
»Hennes lynne var väl något ojämnt dels till följd av en
vacklande hälsa och dels till följd av en något misstänksam
finkänslighet. För det mesta var hon glättig. Hon talade gärna
och fängslade med sina roande berättelser allas uppmärksamhet.
Sällan talade hon dock om sin ungdom. Då hon gjorde
det, skedde det alltid med ödmjukhet och utan all bitterhet. —
I djupet av hennes själ låg förvarad en från hennes
far ärvd men i livets prövningar högt utbildad innerlig
kristendom.»
En gammal klockare i Hova, som levde ännu 1918 och då
var nära 90 år, berättade efter vad han själv hört som ung,
att folket ansåg fröken Rudenschöld mycket gudfruktig,
och att hon ofta gick till nattvarden.
Så hade den varmblodiga, impulsiva Magdalena Rudenschöld
genom livets hårda prövningar förvandlats till en fromt
resignerande kvinna. Man kommer inför den bilden av henne
att tänka på slutorden i hennes självbiografi: »Ingen, som
känner mina öden och mig, torde kunna förundra sig över
om jag lärt mig avsky onödiga och tomma sällskaper, där
jag måste tillgripa den där ytliga glättigheten, som numera
är så främmande för mitt hjärta.»
Samma bild av en botfärdig Magdalena ge oss andra, som
sett henne på äldre dagar. Samma stämning andas också
hennes brev från denna tid. När hon för sin hälsas skull
måste dricka brunn, väljer hon hälsobrunnen vid
Kungsör, därför att den är »mindre kostsam och mindre världslig
än de andra brunnarna». Och hon slutar sitt brev till den
väninna, för vilken hon omtalar detta, med att prisa henne
lycklig, som uppnått livets mål »på dygdens bana. Ty
ångern av förflutna fel förmörkar livets afton.» — Magdalena
Rudenschölds efterlämnade boksamling utgjordes också
huvudsakligen av religiös litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
