Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - »Armfeltska sammansvärjningen» - En utrikespolitik, rik på förödmjukelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu lever minnet av Magdalena Rudenschöld i trakten
kring Kroppfjäll. Ofta kunde man nattetid, sägs det, se
hennes vitklädda gestalt vandra den ensliga vägen genom
»Suckarnes allé» ned till sjön Skagerns strand, och under
sommarkvällar hördes ofta hennes melankoliska sång till
cittrans toner. Som en suck ur ett sorgset hjärta tycker man
sig höra de ord, som Magdalena en vårdag 1814 med en sten
ristade på rutan i det rum, hon säges ha bebott under sin
vistelse på Kroppfjäll: »O den som vilade under naturens
vita bårtäcke!»
Sina sista år tillbragte Magdalena Rudenschöld i
Stockholm, och nu hade hon glädjen att åter få umgås med forna
vänner och bekanta från tjusarkonungens dagar.
Hennes gamle beundrare Skjöldebrand, som besökte henne
i hennes ålders höst, blev slagen av den förvandling, den
dyrkade skönheten undergått. Icke ens de stora blå,
eldfulla ögonen funnos mer. De hade blivit små, grå och matta.
Magdalena Rudenschöld hade blivit »en liten gumma, som
varken i röst eller sätt erinrade om den förtjusande skönheten
i det forna hovet, talade obetydligt, om obetydligheter».
År 1823 slutade hon sitt skiftesrika liv, 57 år gammal.
Litteratur:
Theodor Tufvesson, Ur sekretärer och kistelädikor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
