Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Reuterholm störtas. Det ljusnar för gustavianerna - Det unga hovet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och min känsla. Jag kände mig så gripen därav och så
lidande, att jag knappast förmådde släpa mig till min dotters
rum; och efter en svimning fick jag de våldsammaste
blodförluster. Vid midnattstid fördes jag till min bostad och
tillbragte en svår natt.»
Ännu mera uppskakande blev hans möte med hans
olyckskamrat Ehrenström. Vilka minnen att återuppliva! Ett
sammanträffande med Magdalena Rudenschöld kunde han
dock ej stå ut med i det förnedringstillstånd, vari hon
befann sig. Hon levde nämligen nu i fattigdom på Söder
tillsammans med sin råe älskare. För hennes framtid sörjde
Armfelt dock genom att ge henne ett årligt underhåll.
Många bevis på sympatier kommo Gustav III:s vän till
del av huvudstadens befolkning, och han »kände sig rörd
därav som ett barn», säger han. Men de, som känt den glade
Armfelt från hans lyckas dagar, hade svårt för att känna
igen honom. Man fann honom »sjuklig, åldrad och avfallen,
tyst och misstänksam». Hans utseende var så förändrat,
att lians egen mor i början icke hade känt igen honom.
Armfelt själv fann också allting i Stockholm så olikt Gustav
III:s dagar, som något kunde vara. Vid hovet och i
societeten rådde en korrekt och stel tråkighet, som han icke kunde
härda ut med. Efter en månad var han i främmande land
igen. Men följande år fick han äntligen åter en fast punkt
i tillvaron, i och med det att han blev utnämnd till svensk
minister i Wien.
På vägen hade han något uppdrag att utföra vid hovet
i Berlin. När han presenterades för preussiske konungen,
stirrade Hans Maj:t först en stund på honom och sade sedan
med ett sarkastiskt löje, vars innebörd Armfelt väl förstod:
»Det är länge sedan jag såg Er här i Berlin.» Armfelt
svarade: »Ja, jag har inte varit här sedan det året, då Ers Maj:t
ramlade av hästen vid stora trupprevyn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
