Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Svenska folket vid sekelskiftet
- Vad utländska resenärer fingo för intryck av vårt land och folk i slutet av 1700-talet och vid sekelskiftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märklige främlingen kom ju också mitt upp i frihetstidens
politiserande liv, och han hade skarp blick för tidens olater,
för det politiska lycksökeriet och mutsystemet.
Fortia de Pilos och Louis Boisgelin
hette två fransmän, som under utländska resor 1790—92
besökte även Sverige och funno, att detta land intog en
värdig plats vid sidan av Europas stormakter icke genom sina
naturtillgångar men tack vare sina lagar och deras kraft samt
sina invånares energi. »De svenska bönderna», säga våra
resenärer, »äro genom sin laglydnad och rättskänsla det mest
aktningsvärda folk, som existerar i Europa.» Deras ärlighet
är något enastående. »Många gånger ha vi låtit vår vagn i
flera timmar, såväl nattetid som om dagen, stå alldeles öppen
på landsvägen, men aldrig har man tagit det allra minsta
från oss. Det enda man får vara försiktig med är brännvin,
ty den varan kan det vara en svår frestelse för svensken
att olovligt tillägna sig. I bruket av denna dryck är han
omåttlig. Man kan få se barn om nio till tio år tömma stora
brännvinsglas.
Ärligheten och redligheten gäller dock endast landsbygden.
I Stockholm — denna för övrigt så härligt belägna
stad — är det moraliska fördärvet lika långt gånget som i
andra större städer.»
Det ceremoniösa middagsätandet bland medel- och
överklass gjorde ett rätt komiskt intryck på främlingarne.[1]
* *
*
[1] Kostlig är den ordförteckning, våra resenärer bifoga till gagn för
andra, som skola färdas i Sverige. De svenska orden verka med
fransk stavning närmast skånska, såsom när ordet »för» stavas »foeur»
eller »hvarför» tecknas och skrives »houarfoeur» eller »sju» tecknas
»chou». »Ljus» återges med »lious». I samma stil är stavningen
»smoeur» och »houru mucket?». Det franska »derrière» återges
med »backfoeur» och »devant» med »frankfoeur». »Légumes»
påstå våra sagesmän heta »trad gords saker» på svenska, och
»maître d’auberge», värdshusvärd, översätta de till svenska med »vords
hous hollar».
Ej mindre roliga äro de prov på ärans och hjältarnes språk, som
bokens tyske översättare lämnar i den parlör, han bifogar sitt verk.
Där återger han vårt »ändock» med den något egendomliga formen
»andak». I st. f. »det fryser» skriver han »det frusar». Till
förekommande av varje tvivel om ordlistans värde meddelar han, att
»samtliga orden äro återgivna så, som de uttalas på svenska».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0009.html
| 