Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Svenska folket vid sekelskiftet
- Vad utländska resenärer fingo för intryck av vårt land och folk i slutet av 1700-talet och vid sekelskiftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En medryckande — fast ej alltid så värst pålitlig —
reseskildring har författats av den franske emigranten
De La Tocnaye,
som år 1798 reste genom Sverige för att fördriva tiden.
Han fann här en över förväntan välmående bondebefolkning
med renliga bostäder och ganska välklädd. Ärlighet fann
även han vara ett utmärkande drag för svenskarne. Han
anför flera bevis därpå och försäkrar, att man nästan aldrig
hör talas om någon stöld i Sverige. I Småland hände det
honom, att han på en gästgivargård tappade sin penningpung.
Men knappt hade han anlänt till Vimmerby, förrän en pojke,
som kommit dit med en annan skjuts, trädde in och lämnade
honom pungen med innehåll. »Det skulle inte ha hänt i
många länder», säger han.
Man ser i Sverige mycket få fattiga och nästan inga tiggare.
Och dock blev vår resenär på våren 1799 vittne till att
bönderna i Stockholms närhet måste taga halmtaken av sina
uthus, ja t. o. m. av sina stugor, för att ge boskapen till foder.
»Och man skall inte tro, att detta är något ovanligt», säger
han. »På tio år räknar man vanligen tre missväxtår. För
att kunna förekomma de ogynnsamma följderna därav täcka
bönderna i goda år sina hus med ett djupt halmlager, som i
onda år kommer dem till stor hjälp.»
Han konstaterar, att de svenska bönderna i allmänhet
äro riktigt goda människor. Isynnerhet äro de ömma om
sina skjutshästar, ja mången gång händer det, att »de gråta,
om man slår det arma djuret». Men ju närmare man kommer
huvudstaden, dess mindre märker man av denna
godhjärtenhet. I huvudstadens närhet söka bönderna begagna sig
av resenärernas okunnighet om förhållandena. »Men till
ali lycka», fortsätter han, »kände jag tillräckligt språket och
bruket i landet för att genast slänga dem i gapet tio tusen
millioner djävlar, vilka också genast förmådde dem att ta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0010.html
| 