- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
161

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Kapten, teaterdirektör och majestätsförbrytare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var på nyåret 1833, då han väckte åtal för ärekränkning mot
den vittre hovmarskalken Bernhard von Beskow. De bägge
herrarne hade en tid legat i luven på varandra. Anledningen
var den, att Lindeberg ville i Stockholm upprätta en enskild
teater i syfte att — som så mången ann — rycka upp den
sceniska konsten ur dess verkliga eller förmenta förfall. Men
hans ansökan avslogs på allerhögsta ort. Då utgav han en
klagoskrift över det olagliga monopol, som höga
vederbörande ville tillvälla sig till förmån för Kungliga teatern. Svaret
kom från Beskow, som en tid varit Kungliga teaterns
direktör, i form av en bitande men anonym satir med namnet
»Flugsmällan». Det heter där bl. a. om Lindebergs tidning,
den nu något ålderdomsbräckliga Kellgrenska Stockholmsposten,
att den för en gångs skull innehöll något gott, när
den tjänade som omslag till en smålandsost. Och om ett av
Lindebergs skådespel sade den elake Beskow:

»Auktorn är stor i den konst att bringa kritiken till tystnad:
        häcklarn, som vissla sig tänkt, snarkar helt lugn i sitt hörn.»


Skriften slutar med två andra epigram. Det ena heter
»Försoning» och lyder sålunda:

»Soyons amis,[1] Cinna! Min vrede är förbi.
Jag druckit glömskans flod: jag läst din poesi.»


Det sista epigrammet kallar Beskow »Epitafium»[2]. Det
lyder sålunda:

»Här vilar Lindeberg bland stilla grifter.
Han dog i tysthet — likaså hans skrifter.»


Ett anonymt hånfullt brev till Lindeberg från »utgivarne
av Flugsmällan» rågade måttet och föranledde honom att
väcka åtal mot Flugsmällan. Fram trädde då såsom
författare — sufflören vid Kungliga teatern.

De ampra inlagor, som Lindeberg och Beskow — genom
sin sufflör — nu växlade inför rätta, innehålla många verkligt
roliga poänger, särskilt den skrivelse, där sufflören klagar
över de stora lidanden, han fått vidkännas vid sufflerandet

[1] Såajóngs ami’: låt oss vara vänner! Repliken är hämtad ur Corneilles skådespel »Cinna».
[2] Minnestavla över en avliden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:05:53 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/8/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free